Back Toponimie Afrikaans Toponimia AN علم أسماء الأماكن Arabic Toponimia AST Toponimika Azerbaijani توپونیمیکا AZB Тапаніміка Byelorussian Тапаніміка BE-X-OLD Топонимия Bulgarian टोपोनिमी Bihari
Ortnamnsforskning eller toponymi (även toponomastik eller geografisk onomatologi[1]) är det språkvetenskapliga studiet av den del av språkens ordförråd, som omfattar proprier (egennamn), som betecknar lokaliteter. Ortnamnsforskningen är en gren inom onomastiken (eller namnforskningen), vars viktigaste grenar är ortnamns- och personnamnsforskning.
Överallt där människor har bott eller färdats på jordens yta har lokaliteter blivit namngivna. Traderingen av de äldsta ortnamnen sammanfaller med de första exemplen på nedskrivet språk, som samtidigt är de första historiska källorna över huvud taget, från omkring år 4000 f.Kr. Människans bofasta levnadssätt i förbindelse med lantbruk har medfört fasthållandet av ortnamn genom flera tusen år, men namngivning av lokaliteter äger alltjämt rum.
- ^ Ortnamn i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1914)