Pappersmassa

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Från vilken/vilka källor är datainsamlingen gjord? (2022-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Pappersmassa är den huvudråvara som används vid pappersframställning. Pappersmassa framställs idag främst av trävirke, så kallad massaved. (Returpapper har kommit att spela en allt större roll som råvara för papperstillverkning, men man måste härvid skilja mellan pappersmassa (färskmassa) respektive returfiber. Färskmassa är en nödvändighet för ett antal pappersprodukter, men också nödvändigt för att förse marknaden med tillräckligt med fiber för returfiberåtervinningen.) För vissa specialpapper som till exempel sedelpapper och tepåsepapper används annan typ av växtråvara såsom bomulls- och linnefiber respektive abacafiber och processerna för hantering av dessa råvaror skiljer sig mycket från normal massatillverkning.

Pappersmassa framställs industriellt i stor skala i massa- och pappersindustri. Pappersmassans egenskaper beror på tillverkningsmetod, men massan består alltid av separerade fibrer eller fiberdelar, som kan bilda ett nätverk med hjälp av vätebindningar mellan fibrerna i papperet. Man skiljer mellan mekaniska massor med högt utbyte, halvkemiska massor, kemiska massor (oblekta eller blekta) och dissolvingmassor med lägst utbyte.

Den mekaniska pappersmassan tillverkas genom mekanisk separering av fibrerna med hjälp av så kallade raffinörer (och fortfarande till viss del med hjälp av slipstenar för slipmassaframställning). En huvudprodukt bland de mekaniska massorna är termomekanisk massa (TMP, thermomechanical pulp) för tidningspappersframställning. Genom viss kemisk förbehandling av veden kan andra egenskaper erhållas än för rent mekaniska massor och man inkluderar kemimekaniska massor (CTMP, chemi-thermomechanical pulp) i gruppen mekaniska massor. Mekaniska massor innehåller i princip alla vedens beståndsdelar (med mindre kemisk modifiering) varför utbytet blir högt, oftast över 90%.

Den kemiska pappersmassan tillverkas genom att man kemiskt, vid hög temperatur, bryter ner och löser ut vissa komponenter ur veden, speciellt lignin, och fibrerna frigörs härigenom från varandra med minimal mekanisk insats. Kemisk massa har låg ligninhalt och består till största delen av cellulosa och hemicellulosa. Utbytet för kemiska massor är oftast under 55%, under 50% för massor som bleks.^[1]