Fältet har länge haft problem med att få acceptans som en vetenskaplig disciplin och betraktas av många forskare som pseudovetenskap.[1] Ett annat sätt att relatera till parapsykologins status som vetenskap är att paranormala företeelser (oaktat om de verkligen existerar eller inte) möjligen skulle kunna undersökas vetenskapligt, vilket gör att forskningen snarare är att betrakta som marginalvetenskap.[1][2]
Parapsykologer kallar de påstådda fenomenen de studerar psi, en neutral term som inte stipulerar någon orsak till fenomenen eller upplevelserna av dem.[3] Mycket av den parapsykologiska forskningen går ut på att med olika metoder hitta reproducerbara belägg för att fenomenen de studerar faktiskt förekommer.[4][5][6]
Hittills har inga vetenskapliga belägg för existensen av paranormala fenomen blivit allmänt accepterade, och forskningen som görs lyckas sällan bli publicerad i de bättre beryktade vetenskapliga tidskrifterna.[7] Istället är de förpassade till ett mindre antal tidskrifter inriktade specifikt på parapsykologi, vilket medför trovärdighetsproblem rörande kvaliteten på dess referentgranskning.[8]
^Thouless, R. H. (1942). "Experiments on paranormal guessing". British Journal of Psychology, 33, 15–27.
^Bem, Daryl J.; Honorton, Charles (1995). "Does psi exist? Replicable evidence for an anomalous process of information transfer" (PDF). Psychological Bulletin 115 (1): 4–18.
^Bösch H, Steinkamp F, Boller E (2006). "Examining psychokinesis: the interaction of human intention with random number generators--a meta-analysis". Psychological bulletin 132 (4): 497–523.
^Schmidt, S.; Schneider, R.; Utts, J.; Walach, H. (2004). "Distant intentionality and the feeling of being stared at: two meta-analyses". British journal of psychology (London, England : 1953) 95 (Pt 2): 235–47.
^(Pigliucci, Boudry 2013) "Parapsychological research almost never appears in mainstream science journals."
^(Odling-Smee 2007) "But parapsychologists are still limited to publishing in a small number of niche journals."