Pinyin

Pinyin (förenklat och traditionellt 拼音, pinyin pīnyīn), mera fullständigt hanyu pinyin (förenklat 汉语拼音, traditionellt 漢語拼音, pinyin hànyǔ pīnyīn), är det idag dominerande systemet för att återge standardkinesiskt uttal av kinesiska skrivtecken. Ordet pinyin översätts enklast med "ljudskrift", och hela namnet med "ljudskrift för det talade kinesiska språket" (hanyu). Det är officiellt påbjudet i Folkrepubliken Kina, Singapore, Malaysia och Taiwan samt är sedan 1982 en internationell standard.^[1] Det använder hela det latinska alfabetet som på engelska utom bokstaven V och med tillägg av bokstaven Ü. Ett antal bokstäver och bokstavskombinationer har emellertid avvikande uttal mot vad som är vanligt i västerländska språk. De fyra tonerna i standardkinesiskan markeras med diakritiska tecken på tonbärande vokaler, men dessa tontecken utelämnas ofta.

Hanyu pinyin används som organiserande princip i moderna ordböcker över kinesiska språket och används idag allmänt vid inskrivning av kinesisk text på datorer och mobiltelefoner.

Hanyu pinyin är ett av flera system för att återge kinesisk skrift med det latinska alfabetet, så kallad romanisering. Åtminstone ett av dessa andra system, tongyong pinyin, har ordet pinyin i namnet. När ordet pinyin används i västerländsk text utan bestämningar, avses alltid hanyu pinyin.