Poetiska Eddan

Denna artikel är en del av en serie om: Fornvästnordisk litteratur

Fornnordisk poesi Poetiska Eddan Skaldediktning Eddica minora Eddica apocryphica Sagalitteratur Islänningasagor Fornaldarsagor Kungasagor Riddarsagor Samtidssagor (Biskopssagor · Sturlungasagan) Krönikor Isländingaboken Landnamsboken Kristningssagan Kristna sagor Helgonsagor Apostlasagor Facklitteratur Snorres Edda

Denna tabell: visa • redigera

Den poetiska Eddan är en samling nordiska kväden och verser med gudomliga och mytologiska motiv. Den har också kallats Sämunds edda (Edda Sæmundar) för att skilja den från Snorres Edda, baserat på den felaktiga tron att den skrevs av Sämund Frode. Dikterna anses huvudsakligen vara tillkomna i västra Norge och på Island under åren 800–1000.

Alla dikterna har under lång tid återberättats muntligt och ursprungsförfattarna är okända. Dikttypen uppvisar många likheter med forngermansk poesi. Vad gäller motiven är de första dikterna gudadikter, följt av en grupp sagor om hjältar från folkvandringstiden, framför allt Sigurd Fafnesbane.

Solsången är tillkommen i en kristen kulturkrets, antagligen i 1200-talets Norge och Den grönländska sången om Atle är skriven av norrmän boende på Grönland.

En bevarad handskrift, Codex Regius, med den poetiska eddan från det sena 1200-talet,^[1] är nu återförd till Island. Den fanns tidigare på Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn.

Många hedniska grupper och samfund har tagit till sig den äldre Eddan som sin heliga skrift.