Politik i Spanien

Politik i Spanien

Kartan visar Spaniens autonoma regioner, ett resultat av den demokratiska övergången efter Francos död. Betydelse – politik i Spanien Karaktär – monarki med federala inslag och stark identitet i vissa regioner; maktväxling mellan konservativa och socialistiska regeringar Utveckling – återkommande korruptionsaffärer på 2010-talet med politisk splittring som följd; politisk kris med katalansk koppling Relaterade begrepp – Spaniens historia, ETA, Kataloniens nationaldag

Politik i Spanien är det politiska landskapet och arrangemangen för att styra Europeiska unionens till ytan näst största och till invånarantalet femte största land. Spanien är medlem i Nato sedan 1982 och i EU sedan 1986.

Den gällande författningen stadfästes 1978, under den demokratiska återgången efter Francisco Franco. Författningen innebär stor decentralisation av makten till styrena i Spaniens autonoma regioner, men Spanien är en konstitutionell monarki och ingen federation. Kungen är statschef och premiärministern regeringschef. Parlamentet (Cortes Generales) har två kamrar: Congreso de los Diputados (Underhuset, Deputeradekammaren) och Senado de España (Överhuset, Senaten).

Spaniens enhet har utsatts för prövningar genom nationalistiska strömningar i Baskien och Katalonien (se katalanism). Medan väpnad terror från baskiska ETA på senare år ersatts med större regional autonomi, har krav på större självstyre i Katalonien mötts med motstånd från den spanska centralmakten. Under 2010-talet har dessa motsättningar skärpts, med återkommande massdemonstrationer och polisingripanden som några resultat.