Porslin

Porslin är en av tre huvudgrupper av keramiska tillverkningssätt, som till skillnad från andra keramer innehåller kaolin. På svenska används ofta oriktigt i dagligt tal benämningen "porslin" om allt glaserat lergods med ljus bottenfärg, således även om den ogenomskinliga porösa fajansen. Porslinet är typiskt vitt, något transparent och mycket kompakt, hur tunt det än är format, samt ogenomsläppligt för fukt, även om glasyren skadats.

Avgränsningen är dock inte helt tydlig, då flintgods som normalt inte räknas som porslin ibland innehåller mindre mängder kaolinlera, och ofta kallas "flintporslin". Andra varianter som Ironstone china innehåller också en viss mängd kaolinlera. Benporslin, som i likhet med fältspatsporslin innehåller fältspat, kaolin och kvarts men därtill upp till 40% benaska räknas normalt däremot som porslin.^[1]

Porslinet kom till Europa med Marco Polo, som berättade om den kinesiska keramiken när han kom hem till Italien efter sina resor. Ordet kommer av italienska, porcellana, som ursprungligen är namnet på porslinssnäckor, av vars hårda, glänsande skal man oriktigt förr trodde att det orientaliska porslinet var berett.

Porslin används till bordserviser, till konstgjorda tänder, leksaker, särskilt porslinsdockor, sanitetsprodukter som toalettstolar, och prydnadsföremål. Porslinets kvalitet bedöms efter dess transparens, vithet, hårdhet, kompakthet, och elasticistet. Det brukar som regel dekoreras.