Preskription

Preskription (lat. praescriptio), är ett juridiskt begrepp som betecknar när en rättsliga följd upphör att gälla efter att en viss tid från den rättsligt relevanta händelsen. Händelsen kan exempelvis vara ett brott, när en fordran uppstått eller ett beslut fattats.^[1]

I modern västlig lagstiftning måste en laglig aktion ske inom en viss, i varje enskild lag, bestämd tid. Om kravet framställs för sent har preskription inträffat, vilket innebär att talan inte kan fullföljas inom den jurisdiktionen.

För brottmål innebär det att allmänna åklagaren måste väcka åtal inom viss tid. Tiden varierar och i allmänhet är den bestämd beroende på hur allvarligt brottet är. I vissa länder, de anglosaxiska, kan den misstänkta dömas i sin frånvaro, in contumaciam, vilket innebär att avbrott av preskriptionen skett medan det i andra länder, de kontinentala, inte är möjligt.