Romansk stil

Romansk stil (även romanik eller förgotisk stil) var den stil inom västeuropeisk arkitektur, skulptur, måleri och hantverk som uppstod vid mitten av 900-talet, som en följd av Karl den stores renässans av konsten, och som på flera håll dominerade konsten från omkring 1050 till mitten av 1200-talet.^[1]

På medeltiden betraktades inte skulptur, arkitektur och måleri som enskilda enheter i förhållande till varandra. Tvärtom ansåg man att dessa skulle medverka och försköna det enda verk som ansågs betydelsefullt: den kyrkliga byggnad som menigheten uppförde åt världens skapare.

Den romanska konsten är främst nyskapande fastän den använder germanska, bysantinska, islamiska och armeniska element. En tanke med den romanska konsten är att knyta an till antikens Rom. Den kyrkliga arkitekturen var den romanska konstens mest typiska uttrycksform. Förutom barocken har ingen europeisk stil haft en sådan spridning som den romanska.