Runstensstilar byttes flera gånger under stenresandets blomstringsperiod, således från tidig vikingatid till äldre medeltid. Till en början var stenarna enkelt utformade, men blev snart alltmer förfinade och utfördes av kringresande runristare som Öpir och Visäte. Termen "runstensstil" användes ofta som en synonym för Urnesstil, medan den plurala varianten "runstensstilar" i stort sett inkluderar alla de övriga stilbegreppen som förekommer på nordiska, engelska och iriska runstenar, liksom i minnesinskrifter från samma tid i fasta stenblock och berghällar. Några av de vanligaste är Jellingestil, Ringerikestil, Mammenstil, Vendelstil, Gotländsk runstensstil, Fågelperspektiv och Rak stil. Därtill kan ett runstensmotiv vara en blandning av flera stilbegrepp.
Anne-Sofie Gräslund etablerade och daterade en stilistisk typologi för runstenarnas ornamentik under 1990-talet.[1] Hennes system blev ett genombrott och har nu blivit allmänt accepterat. Stilarna har i tur och ordning förkortningar som Rak, Fp, Pr1, Pr2, Pr3, Pr4 och Pr5, och de täcker perioden 980-1130. Under denna tid restes nästan alla existerande runstenar.
Stilarna Pr1 och Pr2 motsvarar Ringerikestilen, medan Pr3, Pr4 och Pr5 är tre faser i Urnesstilens utveckling.[2]
Nedan följer en kortfattad presentation av de olika stilbegreppen med exempel hämtade från databasen Rundata.