Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Saknar helt fotnoter. (2016-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Saliv (även spott eller dregel) är en vätska som förutom vatten (99,5 procent) innehåller enzymer, slem och salter. Den bildas av salivkörtlarna under tungan, glandula sublingualis och underkäken, glandula submandibularis, samt av öronspottkörteln, glandula parotis och hjälper till att spjälka bland annat stärkelse i munhålan.
Salivsekretionen sker såväl i vila (0,3 ml/min) som efter stimulering av exempelvis en måltid, då öronspottkörteln arbetar och upp till en tiofaldig ökning av salivproduktionen.
Vid stress eller vid vissa sjukdomar, såsom Parkinsons sjukdom, kan salivproduktionen öka dramatiskt. Muskelarbete, feber, Sjögrens syndrom och intag av vissa läkemedel eller urindrivande medel kan omvänt sänka produktionen av saliv.
Djur har olika mängd av enzymer i sin saliv. Idisslande djur, exempelvis kor, har inga enzymer (dock ingår andra ämnen för att motverka pH-förändringar i våmmen). Fåglar saknar också enzymer i saliven.
Saliven har till uppgift att:
Saliven kan delas in i två undergrupper, serös saliv och mukös saliv. Dessa olika sorters saliv bildas i två olika sorters celler.
Saliv kan tas som indikator på släktskap och identitet, vilket utnyttjas vid modern DNA-analys, som allt efter omständigheterna kan vara ett indicium i brottmål för att fria eller fälla.
Förr i tiden ansågs det nyttigt att spotta och av den anledningen placerades spottkoppar ut i hemmen, på tåg och i offentliga lokaler.