Salpeterkriget

Salpeterkriget
Karta som visar territoriella förändringar på grund av kriget.
Ägde rum 1879-1884 Plats Peru och Bolivia vid Sydamerikas stillahavskust Resultat Chilensk seger Casus belli Boliviansk-chilensk gränsdispyt Territoriella ändringar Departementet Litoral (Antofagasta) överläts av Bolivia till Chile 1904. Departementet Tarapacá överläts av Peru till Chile 1884. Puna de Atacama överläts av Bolivia/Chile till Argentina 1889/1899 Tarata ockuperades av Chile 1885, återlämnades till Peru 1925. Aricaprovinsen ockuperades av Chile 1884, överläts av Peru 1929. Tacna (Samafloden) ockuperades av Chile 1884, överläts till Peru 1929.
Stridande
Republiken Peru Republiken Bolivia	Republiken Chile
Befälhavare och ledare
Perus president Mariano Ignacio Prado (1876–1879) Nicolás de Piérola (1879–1881) Francisco García Calderón (12 mar. 1881–28 sep. 1881) Lizardo Montero Flores (1881–1883) Miguel Iglesias (Norra Peru 1882–1885) Bolivias president Hilarión Daza (1876–1879) Narciso Campero (1879–1884)	Chiles president Anibal Pinto (1876–1881) Domingo Santa Maria (1881–1886)
Styrka
1879 Bolivianska armén: 2 300 soldater Bolivianska flottan: Inga Peruanska armén: 4 700 soldater Remington och Minié-gevär, Blakely-kanon Peruanska flottan: 2 pansarskepp, 1 korvett, 1 kanonbåt December 1880 Peruanska armén: 28 000 soldater Peruanska flottan: Inga	1879 Chilenska armén: 4 000 soldater Comblain-gevär, Krupp-kanon Chilenska flottan: 2 slagskepp, 4 korvetter, 1 kanonbåt, 1 skonert December 1880 Chilenska armén: 41 000 soldater Chilenska flottan: 2 slagskepp, 3 pansarskepp, 4 korvetter, 2 kanonbåtar
Förluster
10 467 stupade/sårade (9 103 tillfångatagna) Pisagua, Iquique, Mollendo, Supe, Chorrillos, Miraflores, Concepcion, San Pablo, beskjutna eller nedbrända	2 825 stupade 7 347 sårade Inga städer påverkades

Salpeterkriget^[1] eller stillahavskriget (spanska: Guerra del Pacífico) var ett krig 1879 till 1884, mellan Chile på ena sidan och Perus och Bolivias förenade styrkor på den andra. Kriget gällde vilket land som skulle kontrollera den viktiga salpetern, en mineral som var livsviktig för de tre länderna vid denna tid. Ett känt slag under kriget var sjöslaget vid Iquique 1879.

Kriget fick svåra följder framförallt för Bolivia, som förlorade både tillgången till salpeter och hela sin kustremsa till Chile. Peru tvingades lämna Tacna och Arica till Chile. De omstridda områdena har senare även visat sig rymma några av världens största kopparreserver. Trots att Chile expanderade norrut som ett resultat av salpeterkriget, fortsatte ifrågasättandet av rätten till territoriet av Peru och framförallt Bolivia under hela 1900-talet.^[2]