Samer

För Samer i annan betydelse, se Samer (olika betydelser). För Same, se Same (olika betydelser). För Lappar, se Lappar (olika betydelser).
Samer
Den samiska flaggan
Den samiska flaggan
Regioner med betydande antal
Sápmi Sápmi (Sameland)

Sápmi/Samelands ungefärliga utbredning – som skiljer mellan olika källor.
omkring 80 000
Språk

Samiska:
Nordsamiska, Lulesamiska, Pitesamiska, Umesamiska, Sydsamiska, Enaresamiska, Skoltsamiska, Kildinsamiska, Tersamiska

Religion

Lutherdom, Ortodox kristendom, Samisk religion

Nordsamer i norra Sapmi (1900 – 1920).

Samer (nordsamiska: sámit eller sápmelaččat), tidigare vanligen kallade lappar i Sverige och Finland, eller finnar i Norge (se avsnittet benämningar), är urfolkNordkalotten och i andra delar av nordvästra fennoskandiska urbergsskölden, från ryska Kolahalvön i öster till delar av mellersta Skandinavien i väst.[1] Samernas historiska ursprungsland kallas Sápmi eller Sameland och omfattar delar av dagens Norge, Sverige, Finland och Ryssland, men dess exakta utbredning inom dessa stater är inte väldefinierad på grund av bristande historiska källor. Antalet samer uppskattas till mellan 80 000 och 100 000. Av dessa bor 50 000–65 000 i Norge, 20 000–40 000 i Sverige, cirka 8 000 i Finland och cirka 2 000 i Ryssland.[2]

Samerna har en till stor del gemensam kultur och många levde seminomadiskt eller nomadiskt fram till början av 1900-talet. Det finns ett tiotal samiska språk eller varieteter, vilka tillhör de finsk-ugriska språken, som ingår i den uraliska språkfamiljen. En fornsamiska utvecklades – förmodligen med samisk-finskt urspråk – för ungefär 2 000–2 500 år sedan.[3] Det är också från den tiden som nutida forskare anser det vara meningsfullt att tala om en samisk etnicitet eller kultur.[4]

Samerna utgör nationell minoritet i Norge, Sverige[5] och Finland. Samiska varieteter har status som minoritetsspråk i Sverige och delar av Finland och Norge, och är officiellt språk i 19 svenska så kallade förvaltningskommuner för samiska som minoritetsspråk.[6][7] Samerna har erkänts som ett ursprungsfolk i Sverige, Norge och Finland. Norge har även ratificerat Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk vilket Sverige och Finland inte gjort.

Självständiga sameting (parlament där samer har rösträtt) som har inrättats av och erkänts av landets regering finns i Norge sedan 1989, Sverige sedan 1993 och Finland sedan 1996, medan Sametinget i Ryssland, bildat på eget initiativ 2010, ännu inte erkänts av landets regering.[8]

  1. ^ ”Vad är Sápmi?”. sametinget.se. https://www.sametinget.se/lattlast_samer. Läst 9 juli 2024. 
  2. ^ ”Samerna i siffror”. samer.se. Samiskt informationscentrum. Arkiverad från originalet den 28 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190328160411/http://www.samer.se/samernaisiffror. Läst 8 oktober 2018. 
  3. ^ Aikio, Ante (2004), ”An essay on substrate studies and the origin of Saami”, i Hyvärinen, Irma; Kallio, Petri; Korhonen, Jarmo, Etymologie, Entlehnungen und Entwicklungen: Festschrift für Jorma Koivulehto zum 70. Geburtstag, Mémoires de la Société Néophilologique de Helsinki, "63", Helsinki: Société Néophilologique, s. 5–34 
  4. ^ Hansen, Lars Ivar; Olsen Bjørnar, Larson Per (2006). Samernas historia fram till 1750 (1. uppl.). Stockholm: Liber. Libris 10154470. ISBN 91-47-05305-4 
  5. ^ Regeringens proposition 1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige, 10 juni 1999.
  6. ^ Sametinget: Förvaltningskommuner i det samiska området 2013-10-25 (19 förvaltningskommuner år 2012)
  7. ^ Ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (KU23), Riksdagen 20 maj 2009 (17 förvaltningskommuner)
  8. ^ Silja Somby, The Autonomy of the Sami Parliaments Arkiverad 29 november 2014 hämtat från the Wayback Machine., Galdu 25 maj 2011

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy