Senneolitikum, avser slutfasen av bondestenåldern och föregås av tidigneolitikum och mellanneolitikum runt 2400-1800 f.Kr. I Sverige kallades den förut hällkisttid, med anledning av runt 2 000 hällkistor som finns i den västra delen av Götaland. Ett lämpligare begrepp kan vara Dolkkultur, som dock inte har slagit igenom hos svenska forskare, men som är representativt för hela det kulturella område i södra Skandinavien med en likartad kultur. En viktig skillnad mellan begreppen senneolitikum och dolkkultur är att den förstnämnda efterföljs av bronsåldern cirka 1800 f.Kr. medan den andra betonar tidpunkten där de typiska senneolitiska föremålsformerna upphör och ersätts av motsvarigheter i brons, vilket inte skedde förrän vid övergången till bronsålderns period II cirka 1500 f.Kr.
Med den relativt snabba övergången till senneolitikum blev södra Skandinavien åter igen ett relativt enhetligt kulturellt område, där de kulturella yttringarna i Sverige-Norge och Danmark delvis blev gemensamma, samtidigt som Själland och Gotland åter igen blev viktiga delar av den skandinaviska kulturen. Samtidigt upphörde både stridsyxekulturen och den gropkeramiska kulturen.