Back Diông-cṳ̆ CDO Pečetní písmo Czech Siegelschrift German Seal script English Escritura de sello Spanish Style sigillaire French Pečatno pismo Croatian Pecsétírás Hungarian Aksara segel ID 篆書体 Japanese
Sigillskrift eller liten sigillskrift eller stämpelstil (篆书; 篆書; Zhuànshū) är en variant av kinesisk kalligrafi och en av de fem grundstilarna.
Efter att kejsar Qin Shi Huangdi enat Kina 221 f.Kr standardiserades skriften i landet av premiärminister Li Si. Med utgångspunkt av bronsskriften, stentrumstecken[1] och stor sigillskrift skapades sigillskrift, också kallad liten sigillskrift, för de vanligaste tre tusen skrivtecknen.[2][3][4][5]
Det som kännetecknar sigillskrift är att alla streck är jämntjocka och att alla tecken är lika stora. Det är hämmande och tidsödande att skriva med sigillskrift, vilket gjorde att ytterligare stilar såsom kanslistil och normalstil snabbt utvecklades.[6][7] Även om sigillskriften inte var optimal för att skriva tidseffektivt har den levt kvar med upp och nergångar genom historien. Stilen fick ett uppsving under Qingdynastin (1644–1911), och mästare som Wu Changshuo (1844–1927) och Qi Baishi (1864–1957) producerade många verk i sigillskrift.[3]
Sigillskrift används idag huvudsakligen i dekorativa sammanhang såsom konst, namnstämplar och logotyper.
- ^ Kjellgren 2000, s. 142.
- ^ Lindqvist 1989, s. 21–22.
- ^ [a b] Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnetCulturalChina - ^ Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnetRyuuruiSzmerdt - ^ Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnetBeyond Calligraphy - ^ Lindqvist 1989, s. 22.
- ^ Berglund 1974, s. 10–13.