Sigurd Fafnesbane

Sigurd Fafnesbane

• Övre vänster: Sigurd i hjälm som dräper Fafner.
• Övre höger: Sigurd som slickar av drakblodet från tummen.
• Lägre bild: Sigurdsristningen med detaljer ur Sigurd Fafnesbanes liv.

Sigurd (fornnordiska: Sigurðr) eller Siegfried (medelhögtyska: Sîvrit) är en mytomspunnen hjälte och drakdödare i den forngermanska sagokretsen. Enligt legenden, det så kallade Sigurdskvädet, dräpte han Fafner (även Fafne), en man eller dvärg som uppträdde i hamn (skepnad) av en drake eller lindorm. I fornnordiska traditioner fick han därefter tillnamnet Fafnesbane – den som dödade draken Fafne. I modern tid förekommer även varianterna Sigurd Drakdödaren^[1] och Sigurd Drakdräparen.^[2]

Drakdödarsagan återfinns i både fornnordisk och germansk tradition och berättar egentligen en saga om girighet och förräderi jämte hjältedåd. Som grund står en förtrollad guldskatt, Nibelungens skatt eller Andvareskatten, alternativt en magisk ring som del av skatten, Andvaranaut ("Andvares klenod"), som förbannar dess icke rättmätige ägare. Skatten byter händer flera gånger genom sagan; först fråntvingad från dvärgen Andvare av Oden och Loke för att betala mansbot till Reidmar för att Loke dräpt hans son av misstag, sedan till Reidmars son Fafner som girigt mördat honom och sedan förvandlat sig till en drake för att vakta skatten, sedan till Reidmars andra son Regin efter att Sigurd i hans önskan dräpt Fafner med svärdet Gram som hämnd för sin fars mord, och sist till Sigurd efter att han förebyggande dräpt Regin som sas ha planerat mörda honom i retur. Sigurds död orsakas i båda traditionerna av rivaliteten mellan hans båda hustrur, Gudrun (Kriemhild) och Brynhild (Brunhilde). Den sistnämnda hade han lurat att gifta sig med Gunnar (Gunter), kung av Burgund.

Sigurd Fafnesbane återfinns bland annat på runstenar i Sverige och stenkors på de brittiska öarna från 1000-talet. Berättelsen kan vara inspirerad av olika gestalter inom merovingernas dynasti, som kung Sigibert I, men kan också gå tillbaka på äldre sagokretsar. Sagotraditionerna finns nedtecknade i Nibelungenlied, Völsungasagan och Den poetiska Eddan. Sigurd förekommer i många andra sagor och berättelser från Tyskland och Skandinavien tillsammans med medeltida och yngre skandinaviska folkvisor.

Richard Wagner använde legender om Sigurd/Siegfried i Siegfried och Ragnarök, vilka ingår i hans operacykel Nibelungens ring. Hans bild av Sigurd har formats av den nordiska traditionen om hjälten. Under senare delen av 1800-talet och 1900-talet blev Sigurd/Siegfried en symbol för den dåvarande tyska nationalismen. Senare använde även J.R.R. Tolkien detaljer från sagan i hans Sagan om ringen-verk, såsom återsmidningen av Gram vilket gav svärdet Narsil och Andvares förbannade ring som gav den enda ringen.