Slaget om Atlanten

Slaget om Atlanten Del av andra världskriget Atlantisk konvoj år 1944. Ägde rum 3 september 1939 – 7 maj 1945 Plats Atlanten, Nordsjön, Irländska sjön, Labradorhavet, Saint Lawrenceviken, Karibiska havet, Mexikanska golfen, Outer Banks, Norra ishavet Resultat Avgörande allierad seger Stridande  Storbritannien  Newfoundland  Kanada  USA (1941–45)  Norge Polen  Fria franska  Belgien  Brasilien (1942–45)  Nederländerna  Frankrike (1939–40)  Tyskland  Italien (1940–43) Vichyfrankrike Befälhavare och ledare Percy Noble Sir Max K. Horton Percy W. Nelles Leonard W. Murray Ernest King Erich Raeder Karl Dönitz Martin Harlinghausen (Fliegerführer Atlantik) Förluster 30 264 handelsfartygs sjömän 3 500 handelsfartyg 175 örlogsfartyg 28 000 sjömän 783 ubåtar v • r Slaget om Atlanten Amerika · Karibien · Gibraltar · Río de la Plata · Altmark · Texel · SC 7 · HX 84 · HX 106 · Berlin · HX-65 · OB-4 · Striderna 4 april 1941 · Striderna 9 maj 1941 · Danmarksundet · Bismarck · Unternehmen Paukenschlag · Torpedo Alley · Striderna 27 mars 1942 · St. Lawrence · Striderna 6 juni 1942 · Laconia · Arktiska konvojerna · Casablanca · Barents hav · TM 1 · ONS 5 · Black May · Nordkap · Striderna 13 maj 1944 · Striderna 9 februari 1945 · Operation Stonewall · Operation Teardrop

v • r Västfronten under andra världskriget Inledning 1939 Låtsaskriget – Saar – Helgolandsbukten 1940 Luxemburg – Nederländerna – (Haag – Rotterdam – Zeeland – Bombningen av Rotterdam) – Belgien – (Fort Eben-Emael – Hannut – Gembloux – La Lys) – Frankrike – (Sedan – Montcornet – Arras – Lille – Boulogne – Calais – Abbeville – Paula – Dunkerque – Dynamo – Italienska invasionen av Frankrike – Saumur) – Storbritannien - (Adlertag - The Hardest Day - Battle of Britain Day - Blitzen) – Seelöwe 1942–1943 Cerberus och Donnerkeil – Chariot – Räden i Dieppe 1944–1945 Overlord – Dragoon – Siegfriedlinjen – Market Garden – (Arnhem) – Hürtgenskogen – Aintree – Aachen – Queen Schelde – Ardennerna – (Nordwind – Bodenplatte) – Colmarfickan – Atlantfickorna – Invasionen av Tyskland Strategiska slag Blitzen – Försvaret av riket – Slaget om Atlanten

Slaget om Atlanten är den del av andra världskriget som utkämpades på Nord- och Sydatlanten samt efter Sovjetunionens inträde i kriget även på Norra ishavet. Kampen stod i första hand mellan Nazityskland och Storbritannien, som i ett senare skede var allierat med USA. De ojämförligt mest betydelsefulla parterna var den brittiska flottan och de tyska ubåtarna. Slaget om Atlanten är ett begrepp som den dåvarande brittiske premiärministern Winston Churchill myntade.^[1]

Storbritannien var helt beroende av sjötrafiken för öns försörjning och kriget på Atlanten utvecklades därför till en kraftmätning mellan brittiska flottan och de tyska ubåtarna som försökte att strypa transporterna till Storbritannien. Stridshandlingar till sjöss förekom redan från den dag då britterna förklarade krig mot Tyskland (3 september 1939) men bortsett från krigets första halvår spelade striderna mellan ytfartygen (slagskepp, kryssare och jagare med mera) en mindre roll. Våren 1941 sänktes Tysklands främsta slagskepp Bismarck och efter det var de tyska ytfartygen inga större hot mot de allierades skepp och konvojer. Ubåtarna skulle emellertid visa sig bli en mycket värre motståndare. Tyskarna hade en kapacitet i ubåts produktion på 300 operativa ubåtar per år. De förlorade under andra världskriget 753 av sina 863 operativa ubåtar.

Efter att Hitlers plan att invadera Storbritannien misslyckats (se Slaget om Storbritannien) beslöt sig tyskarna för att inleda det totala kriget till sjöss. Målet var att svälta britterna till nederlag och därför sänktes alla fartyg som var på väg eller misstänktes vara på väg till Storbritannien. Detta gick givetvis ut över även vanliga passagerarfartyg (och även en del svenska fartyg). Tyskarna gynnades av att man kontrollerade hela Atlantkusten från Nordnorge till Sydfrankrike. Därifrån kunde ubåtarna gå ut till havs och utan förvarning attackera alla fartyg som tillhörde de allierade.