Slaget om Frankrike

Slaget om Frankrike
Del av Västfronten under andra världskriget
Tyska soldater marscherar förbi Triumfbågen efter överlämnandet av Paris den 14 juni 1940.
Ägde rum 10 maj–25 juni 1940 (46 Dagar) Plats Frankrike, Beneluxländerna Resultat Tysk seger Andra vapenstilleståndet vid Compiègne Tysk ockupation av Luxemburg Tysk ockupation av Nederländerna Tysk ockupation av Belgien Tysk ockupation av Frankrike Italiensk ockupation av södra Frankrike Tredje franska republiken slut. Frankrike delas i tysk ockuperad del samt Vichyfrankrike
Stridande
Axelmakterna:  Tyskland Italien (från 10 juni)	Allierade: Frankrike  Storbritannien  Belgien  Nederländerna  Kanada  Polen Tjeckoslovakien  Luxemburg
Befälhavare och ledare
Gerd von Rundstedt (Armégrupp A) Fedor von Bock (Armégrupp B) Wilhelm von Leeb (Armégrupp C) H.K.H. Umberto di Savoia (Armégrupp Väst)	Maurice Gamelin Maxime Weygand Lord Gort (British Expeditionary Force) Leopold III Henri Winkelman Władysław Sikorski
Styrka
Tyskland: 141 divisioner[1] 7 378 pjäser[1] 2 445 stridsvagnar[1] 5 638 flygplan[2][3] 3 350 000 trupper Alperna den 20 juni 300 000 italienare	144 divisioner[1] 13 974 pjäser[1] 3 383 stridsvagnar[1] 2 935 flygplan[4] 3 300 000 trupper Alperna den 20 juni ~150 000 fransmän
Förluster
Tyskland: 46 059 stupade[5] och 111 034 sårade.[5] 13 307 saknade[1] 1 345 flygplan förlorade, 488 skadade[6] 1 129 flygbesättningar döda[7] 795 stridsvagnar[8] Italien: 1 247 döda eller saknade, 2 631 skadade, 2 151 inlagda på sjukhus p.g.a köldskador1	360 000 döda eller skadade, 1 900 000 tillfångatagna 2 233 flygplan[9]
1 Italienska styrkor var inblandade i strider i franska Alperna där minusgrader är vanligt, även på sommaren.

Slaget om Frankrike eller den tyska Operation Danzig/Augsburg^[10] var den tyska invasionen av Frankrike och Beneluxländerna under andra världskriget. Slaget som inleddes den 10 maj 1940 avslutade låtsaskriget (eng. the phoney war), den period av inaktivitet som hade präglat den tysk-franska gränsen sedan de allierades krigsförklaring mot Tyskland den 3 september 1939, två dagar efter att Tyskland inlett invasionen av Polen den 1 september 1939.

Slaget bestod av två huvudsakliga operationer: I den första, Fall Gelb, ryckte tyska bepansrade enheter fram genom Ardennerna för att skära av och omringa de allierade enheterna som hade avancerat in i Belgien. Under striderna evakuerades den brittiska expeditionskåren (BEF) och många franska soldater i Dunkerque under Operation Dynamo. Den andra operationen, Fall Rot, genomfördes den 5 juni när tyska styrkor överflyglade Maginotlinjen och ryckte fram djupt in i Frankrike. Italien förklarade krig mot Frankrike den 10 juni och strax därefter flydde den franska regeringen till staden Bordeaux. Frankrikes huvudstad Paris ockuperades den 14 juni. Den 17 juni meddelade Philippe Pétain att Frankrike skulle förhandla om vapenvila. Den 22 juni undertecknades ett vapenstillestånd mellan Frankrike och Tyskland som trädde i kraft den 25 juni. För axelmakterna var slaget en spektakulär seger.

Frankrike delades upp i en tysk ockupationszon i norr och väster, en liten italiensk ockupationszon i sydost, och en obemannad zon, zone libre, i söder. En marionettstat, Vichyfrankrike, administrerade alla tre zonerna enligt de villkor som angavs i vapenvilan. I november 1942 ockuperade axelmakterna även zone libre. France métropolitaine förblev under axelmakternas ockupation till efter de allierades landstigningar 1944. Beneluxländerna förblev under tysk ockupation fram till 1944 och 1945.