Slaget vid Fraustadt

Slaget vid Fraustadt
Del av stora nordiska kriget
Skiss över slaget vid Fraustadt
Ägde rum 3 februari 1706 (ss) 2 februari 1706 (gs) 13 februari 1706 (ns) Plats Fraustadt, Polsk-litauiska samväldet (dagens Wschowa i sydvästra Polen) Resultat Avgörande svensk seger
Stridande
Sverige	Sachsen  Ryssland
Befälhavare och ledare
Carl Gustaf Rehnskiöld	Johann Matthias von der Schulenburg
Styrka
9400 man: 3 700 fotsoldater[1] 5 700 ryttare	20 000 man: 16 000 fotsoldater 4 000 ryttare 32 kanoner[2]
Förluster
1 400: 400 döda 1 000 sårade[3]	14 677 - 15 277: 7 377-8 000 döda[4] 7 300–7 900 tillfångatagna[4], varav över 2 000 sårade[5]

Slaget vid Fraustadt var ett fältslag som ägde rum den 13 februari 1706 vid staden Fraustadt i Polsk-litauiska samväldet (dagens Wschowa i Polen), i samband med den svenske kungen Karl XII:s fälttåg i Polen 1701 och 1706 under stora nordiska kriget. Den stod mellan en svensk armékår under befäl av general Carl Gustaf Rehnskiöld och en sachsisk-rysk armé under befäl av fältmarskalk Johann Matthias von der Schulenburg.

Efter ett fem år långt fälttåg i Polen hade Karl XII intagit flera polska städer och tvingat den polske kungen August II att abdikera från sin tron i Polen till förmån för adelsmannen Stanisław Leszczyński. August II hade fortfarande makt från sitt kurfurstendöme Sachsen, och med hjälptrupper från sin bundsförvant Peter I och Ryssland gjorde August II upp en krigsplan i syfte att omringa och förinta Karl XII:s huvudarmé. Efter att Karl XII fick underrättelser om de sachsisk-ryska planerna gjorde han en ilmarsch för att isolera den ryska armén vid staden Grodno, och skickade en armékår på 9 400 soldater under general Rehnskiölds befäl till att bevaka Polens västra gräns.

August II ville ändå fullfölja krigsplanen, och i februari 1706 skickade han från Sachsen en armé på 20 000 soldater under fältmarskalk Schulenburgs befäl mot Rehnskiölds armékår, i syfte att besegra den och senare förena sig med de ryska trupperna vid Grodno. Rehnskiöld genomförde en skenmanöver i syfte att lura Schulenburg till en mer fördelaktig terräng för sitt kavalleri. Den 13 februari möttes arméerna utanför Fraustadt, där det svenska kavalleriet jagade bort det sachsiska kavalleriet och i samarbete med de svenska fotsoldaterna lyckades Rehnskiöld genomföra en dubbel omfattning, vilket fullständigt krossade Schulenburgs armé. Tre fjärdedelar av armén stupade eller tillfångatogs efter slaget, medan de svenska förlusterna uppskattades till runt 1 400 soldater. Med hotet från August II avvärjt kunde Karl XII jaga bort de ryska trupperna vid Grodno, och i september tågade han in i Sachsen och tvingade August att sluta fred med Sverige.

Slaget anses vara en av den svenska militärhistoriens största segrar, och Rehnskiölds taktik i slaget har jämförts med den som Hannibal använde under slaget vid Cannae. Den jämförelsen gjordes dock aldrig av hans samtid, utan förekommer först 1918. Det har hävdats att kopplingen gjordes eftersom generalmajoren Hummerhielm med sin dragonflygel till vänster på eget initiativ tvingades gå runt Geyersdorf för att falla fienden i ryggen, samtidigt som den högra dragonflygeln gjorde detsamma men på Rehnskiölds direkta order. Rehnskiölds plan skulle alltså ha ändrats från ett frontalangrepp längs hela den svenska linjen till en enkel omfattning, men aldrig till dubbel omfattning som Hannibal använde i Cannae.^[6]

I eftervärlden har slaget blivit ökänt för en massaker som ska ha drabbat de ryska krigsfångarna efter slaget, något som historiker har delade meningar om. Bland annat skrev Voltaire i sin biografi om Karl XII att "Vad så moskoviterna beträffar, bad de på knä för sina liv, men man massakrerade dem obarmhärtigt mer än sex timmar efter striden för att utkräva hämnd på dem för deras landsmäns grymheter, och för att göra sig kvitt dessa fångar". Det har inte gått att fastställa varifrån Voltaire hämtat uppgifterna eller vilka oförrätter som avsågs, men Voltaires beskrivning har ändå påverkat slagets beskrivning i den efterkommande historieskrivningen.^[7]