Slaget vid Holowczyn

Slaget vid Holowczyn
Del av stora nordiska kriget
Slaget vid Holowczyn Målning av okänd konstnär.
Ägde rum 4 juli 1708 (ss) 3 juli 1708 (gs) 14 juli 1708 (ns) Plats Holowczyn, 170 km nordväst om Minsk, Polsk-litauiska samväldet (Dagens Haloŭtjyn i Vitryssland) Resultat Svensk seger
Stridande
Sverige	Tsarryssland
Befälhavare och ledare
Karl XII Carl Gustaf Rehnskiöld	Boris Sjeremetev Aleksandr Mensjikov Anikita Repnin
Styrka
12 500 man 28 kanoner[1]	40 000 man[2]
Förluster
260 döda 1 000 sårade[3]	3000-5000 döda, sårade och tillfångatagna. [4]

Slaget vid Holowczyn var ett fältslag som ägde rum under stora nordiska kriget och utkämpades den 4 juli 1708. Svenska trupper under kung Karl XII:s befäl tvingade ryska trupper till reträtt vid staden Holowczyn i Polsk-litauiska samväldet (dagens Haloŭtjyn i Belarus).

Efter sex års krigföring, där de svenska trupperna tvingade både Danmark-Norge, Polsk-litauiska samväldet och kurfurstendömet Sachsen till separata freder, inledde Karl XII 1707 ett fälttåg mot Ryssland, i syfte att inta den ryska huvudstaden Moskva och tvinga tsar Peter I till fred. Efter flera månaders besvärlig marsch anlände den svenska huvudarmén till floden Vabitj, som bevakades av en rysk armé på omkring 40 000 soldater under befäl av fältmarskalk Boris Sjeremetev och furst Aleksandr Mensjikov.

Den 14 juli gick Karl XII:s bataljoner och fältmarskalk Carl Gustaf Rehnskiölds skvadroner, sammanlagt 12 500 soldater, över floden och anföll en enskild rysk ställning under befäl av general Anikita Repnin. Då de ryska truppstyrkorna var separerade från varandra, och saknade en enhetlig ledning, kunde de inte hejda de svenska anfallen och tvingades till reträtt. Karl XII betraktade slaget som sin favoritseger, och svenskarna kunde etablera en linje nära huvudfloden Dnepr och använda staden Mogilev som underhållsbas inför den fortsatta marschen mot Moskva. Slaget fick dock ingen avgörande betydelse, då stora delar av den ryska armén lyckades undkomma mestadels intakt.