Slaget vid Khaybar

Den muslimska armén anländer till Khaybar.

Slaget vid Khaybar utkämpades år 628 mellan Muhammed och dennes styrkor och judarna i oasstaden Khaybar, belägen cirka 150 kilometer om Medina i den nordvästra delen av Arabiska halvön i dagens Saudiarabien.

Angreppet mot Khaybar var ett led i att Muhammed tog kontroll över judarna i Hijaz och Khaybar var ett av judarnas sista fästen.[1] Enligt muslimska källor attackerade muslimerna judarna efter att dessa hade brutit en fredsöverenskommelse och därefter barrikaderat sig i ett fort.[2]

Anledningen till attacken var enligt William Montgomery Watt närvaron av den judiska stammen Banu Nadir (som tillsammans med angränsande arabiska stammar sedan tidigare varit i konflikt med Muhammed) i Khaybar. Banu Nadir hade sedan tidigare försökt döda profeten Muhammed tillsammans med andra arabiska och judiska stammar. Banu Nadir hade tvingats i exil från Medina efter att de hade brutit villkoren i Medinakonstitutionen.[3][4][5]

Khaybar allierade sig med den muslimfientliga arabiska stammen Banu Ghatafan, Banu Ghatafan hade vid flera tidigare tillfällen stridit mot muslimerna och gjort räder mot dem.[6] Muhammed, med sina 1600 anhängare insåg att det enda sättet att vinna kriget mot Khaybars 14 000 soldater var med ett förebyggande slag.[7]

Judarna i Khaybar förlorade striden och gav slutligen upp och tilläts leva kvar i oasen under löfte att de gav hälften av vad de producerade till muslimerna. Judarna fortsatte leva i oasen i flera år innan de blev fördrivna av kalifen Umar ibn al-Khattab. Slaget är således också viktigt därför att det gav upphov till ett viktigt prejudikat inom islamsk lagstiftning, nämligen införandet av den skatt, jizya, som alla icke-muslimer (benämnda dhimmi) under muslimskt styre hade att erlägga till det muslimska samfundet i utbyte mot beskydd.[8][9][10]

Historiker är överens om att muslimerna införde ett redan existerande skatte- och tributsystem i områden som tidigare hade varit under romarnas och sassanidernas kontroll.[11][12][13]

  1. ^ Guillaume, Alfred (1956). Islam. PENGUIN BOOKS. sid. 49 
  2. ^ "Ali". Encyclopedia Britannica Online
  3. ^ The Jews of Arab lands : a history and source book (1st ed). Jewish Publication Society of America. 1979. ISBN 0827601166. OCLC 5195353. https://www.worldcat.org/oclc/5195353. Läst 20 september 2018 
  4. ^ ”Ṣalāḥ al-Dīn Nūr al-Dīn al-Ḥājj”. Arabic Literature of Africa Online. http://dx.doi.org/10.1163/2405-4453_alao_com_ala_30003_3_53. Läst 20 september 2018. 
  5. ^ Rubin, Uri (1990). ”The Assassination of Kaʿb b. al-Ashraf”. Oriens 32: sid. 65. doi:10.2307/1580625. ISSN 0078-6527. http://dx.doi.org/10.2307/1580625. Läst 20 september 2018. 
  6. ^ ”100 years ago”. Nature 303 (5915): sid. 284–284. 1983-05. doi:10.1038/303284b0. ISSN 0028-0836. http://dx.doi.org/10.1038/303284b0. Läst 20 september 2018. 
  7. ^ Lings, M.. Abbasid Belles Lettres. Cambridge University Press. sid. 235–264. ISBN 9781139424905. http://dx.doi.org/10.1017/chol9780521240161.016. Läst 20 september 2018 
  8. ^ Veccia Vaglieri, L. "Khaybar", Encyclopaedia of Islam
  9. ^ Stillman 18–19
  10. ^ Lewis 10
  11. ^ The Princeton encyclopedia of Islamic political thought. Princeton University Press. 2013. ISBN 140083855X. OCLC 820631887. https://www.worldcat.org/oclc/820631887. Läst 20 september 2018 
  12. ^ International society : diverse ethical perspectives. Princeton University Press. 1998. ISBN 0691057710. OCLC 36954571. https://www.worldcat.org/oclc/36954571. Läst 20 september 2018 
  13. ^ Geatti, Sandro; Lorenzon, Michela (2010-06-07). ”When nurses would have been called dispensatores”. Nursing Philosophy 11 (3): sid. 204–208. doi:10.1111/j.1466-769x.2010.00441.x. ISSN 1466-7681. http://dx.doi.org/10.1111/j.1466-769x.2010.00441.x. Läst 20 september 2018. 

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy