Slaget vid Lepanto | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av fjärde osmansk-venetianska kriget och osmansk-habsburgska krigen | |||||||
Slaget vid Lepanto, målning av okänd konstnär från sent 1500-tal | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Heliga ligan Spanska imperiet |
Osmanska riket | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Heliga ligan:[1][2] Kristna centern: Juan de Austria Sebastiano Venier Marcantonio Colonna Kristna vänstern: A. Barbarigo † Kristna högern: Gianandrea Doria Kristna reserven: Álvaro de Bazán |
Osmanska flottan:[3][4] Turkiska centern: Ali Pasha † Turkiska högern: Mehmed Siroco † Turkiska vänstern: Uluç Ali Reis | ||||||
Styrka | |||||||
208 skepp
22 840 soldater |
251 skepp
31 490 soldater | ||||||
Förluster | |||||||
7 500 döda 17 skepp förlorade[7] |
20 000 döda, skadade eller tillfångatagna[7][8] 137 skepp tillfångatagna 50 skepp sänkta 10 000 kristna befriade |
|
Slaget vid Lepanto var ett sjöslag som stod utanför staden Lepanto (nuvarande Naupaktos i Grekland) förmiddagen den 7 oktober 1571[9] i vilket den förenade spanska, påvliga, maltesiska och venetianska marina styrkorna fullständigt slog den till antalet fartyg och bemanning, men ej till utrustning överlägsna osmanska sjömakten.
I maktkampen mellan de två starkaste staterna i Medelhavsområdet, Spanien och Osmanska riket, var kontrollen över Medelhavets handelsleder av yttersta vikt. Slaget har även hävdats vara viktigt i en kamp mellan kristendom och islam, eftersom islams styrkor annars kunde ha expanderat även västerut.[9] Emellertid sökte t.ex. Frankrike en allians med Ottomanska riket efter sitt nederlag i slaget vid Pavia 1525 för att balansera Habsburgarnas makt och inflytande. Detsamma gällde till exempel protestantiska furstar i Transsylvanien. Den religiösa aspekten ska därmed inte överdrivas i förhållande till dåtidens realpolitik.[enligt vem?]
De två flottorna bestod dels av fartyg från en allians (Heliga ligan) mellan Spanien, Kyrkostaten, Venedig, Malteserorden, Genua och Savojen med 208 fartyg, 30 000 soldater och 50 000 galärslavar och sjömän, under överbefäl av spanske kungen Filip II:s halvbror Don Juan de Austria. Befälhavare för den påvliga delen av den allierade kristna flottan var prins Marcantonio Colonna och den andra sidan, en till antalet överlägsen osmansk flotta med 100 000 man, leddes av Ali Pascha.
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Världshistorien