Slaget vid Trafalgar

Slaget vid Trafalgar Del av Napoleonkrigen The Battle of Trafalgar, as seen from the mizzen starboard shrouds of the Victory av J.M.W. Turner (olja på duk, 1806-1808). Ägde rum 21 oktober 1805 Plats Kap Trafalgar, Spanien Resultat Avgörande brittisk seger Stridande  Storbritannien Frankrike  Spanien Befälhavare och ledare Horatio Nelson  † Cuthbert Collingwood Pierre-Charles de Villeneuve  (tillfångatagen) Federico Gravina  † Styrka 33 skepp (27 linjeskepp och 6 andra.) 41 skepp (Frankrike: 18 linjeskepp och 8 andra. Spanien: 15 linjeskepp) Förluster 458 döda 1 208 skadade Totalt: 1 666[1] Frankrike: 10 skepp tillfångatagna, 1 skepp förstört, 2 218 döda, 1 155 skadade, 4 000 tillfångatagna[2] Spanien: 11 skepp tillfångatagna, 1 025 döda, 1 383 skadade, 4 000 tillfångatagna[2] Totalt: 13 781 v • r Tredje koalitionskriget Boulogne – Kap Finisterre – Ulmfälttåget – Verona – Trafalgar – Cadiz – Caldiero – Amstetten – Kap Ortegal – Dürenstein – Schöngrabern – Austerlitz – Gaeta – Campo Tenese – Maida – Mileto

v • r Sjötåget vid Trafalgar Diamond Rock · Kap Finisterre · Trafalgar · Kap Ortegal

Slaget vid Trafalgar var ett sjöslag mellan den brittiska flottan och en förbunden fransk-spansk flotta den 21 oktober 1805 och räknas som det viktigaste sjöslaget under Napoleonkrigen. Den 27 skepp stora brittiska flottan besegrade den sammanslagna spansk-franska flottan bestående av 33 skepp väster om Kap Trafalgar i sydvästra Spanien. Den fransk-spanska flottan miste 22 fartyg medan den brittiska flottan under ledning av viceamiral Lord Nelson inte miste ett enda. Lord Nelson stupade sent under slaget men hade då redan försäkrat sig om platsen som den brittiska flottans största hjälte.

Slaget var en del av det tredje koalitionskriget och ett av de mest avgörande slagen under 1800-talet. Den brittiska segern bekräftade den brittiska flottans överlägsenhet som hade byggts upp under 1700-talet. Slaget vid Trafalgar var det sista stora slaget mellan enbart segelfartyg.