Slagruta

För fotbollsleken, se volleykick.
En bild från 1700-talet på en man som använder slagruta.

Slagruta är ett redskap som används inom spådomskonsten i syfte att hitta till exempel vattenkällor, ädelstenar och malmer, försvunna personer, eller fornlämningar. Redskapet, som inte har någon bevisad effekt, består oftast av en böjlig träklyka eller två L-formade handtag (så kallade vinkelpekare) eller ibland en pendel, sveps över ett område jord och påstås reagera när användaren närmar sig ett fynd. Slagrutor har testats under kontrollerade förhållanden vid flera tillfällen, men då har resultatet endast blivit lika bra som slumpen.[1][2]

Förmågan att hitta vatten med slagruta kan kallas bletonism,[3] uppkallat efter fransmannen Barthélemy Bleton som var en uppmärksammad slagruteanvändare på 1700-talet[4].

  1. ^ Positiva slagruteundersökningar, Jesper Jerkert, Folkvett nr 1 2003
  2. ^ Slagrutan i folktro och forskning (pdf), Jesper Jerkert, Från: Jesper Jerkert och Sven Ove Hansson (red) (2005). Vetenskap eller villfarelse. Stockholm: Leopard förlag. sid. 11-37, 309-312. ISBN 91-7343-085-4 
  3. ^ ”683-684 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon)”. runeberg.org. 23 augusti 1922. https://runeberg.org/nfcn/0562.html. Läst 30 maj 2023. 
  4. ^ ”ønskekvist” (på norska). Store norske leksikon. 2023-01-24. https://snl.no/%C3%B8nskekvist. Läst 30 maj 2023. 

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy