Slavisk mytologi

Flera generationer av slaviska konstnärer inspirerades av de folkliga traditionerna. Här ett exempel av Ilja RepinSadko i undervattensriket (1876).
Modern träskulptur av Perun, åskans gud.

Slavisk mytologi och religion (slavisk hedendom) handlar om de slaviska folkens mytologiska åskådningar, tro och kulter – under förkristen tid. De slaviska folken antog kristendomen mellan 800- och 1100-talet, men beskrivningar av de forna slaviska högtiderna och ceremonierna har skett ända fram till modern tid. Den slaviska gudavärlden, inklusive kortfattade beskrivningar av gudarna, beskrivs även i den separata artikeln om de slaviska gudarna. Hedendom heter på ryska язычество (translitteration: jazytjestvo), och ordet язык (jazyk) betyder förutom 'språk' och 'tunga' även 'ett särskilt folk' eller 'folkslag'. I Nestorskrönikan, där slavernas historia berättas, hävdas att alla slaver kommer från en gemensam slavisk stam och att det fanns ett enda slaviskt språk:

Efter en lång tid bosatte sig slaverna längs Donau /…/ Och från dessa slaver spred sig slaverna över jorden och tog sig sina namn från den plats där de bosatte sig. /…/ Sålunda spridde sig det slaviska folket och efter dess namn kom även dess skriftspråk att kallas för det slaviska.[1]

Begreppet hedendom har vid flera tillfällen inte enbart använts för att beskriva polyteismen – det vill säga tron på flera gudar – som sådan. Den har också använts i en snävare betydelse, som synonymt med slavernas polyteism. De flesta nutida akademiska avhandlingar hänför slavernas polyteistiska tro till animism, det vill säga att naturen är besjälad.

  1. ^ Nestorskrönikan 1998, s. 19

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy