Slesvig-holsteinska kriget

Slesvig-holsteinska kriget
Danska soldater återvänder från kriget 1849. Målning från 1884 av Otto Bache.
Ägde rum mars 1848 – januari 1851 Plats Huvudsakligen Slesvig och Holstein, men även Jylland och till havs Utfall Dansk seger Casus belli Krav på frigörelse av Slesvig-Holstein från Danmark Territoriella ändringar Status quo, Slesvig-Holstein förblev en del av Danmark
Stridande
Danmark Svensk-norska frivilliga	Slesvig-Holstein Preussen Allierade i Tyska förbundet
Befälhavare och ledare
Hans Hedemann Friderich Adolph Schleppegrell † Frederik von Bülow Gerhard Christoph von Krogh Olaf Rye † Christian de Meza Frederik Læssøe † Christian Lunding	Fredrik av Holstein-Augustenborg Karl Wilhelm von Willisen Friedrich von Wrangel Eduard von Bonin Hugh Halkett
Förluster
2 128 döda 5 797 sårade[1]	1 284 döda 4 675 sårade[1]

Slesvig-holsteinska kriget, första slesvigska kriget eller slesvigska treårskriget, kallas det krig som 1848–1851^[2] utspelade sig mellan å ena sidan Danmark och å andra sidan tyska separatister i hertigdömena Slesvig och Holstein och deras tyska bundsförvanter, framför allt Preussen.^[3]

Hertigen av Holstein hade sedan Kristian I också varit hertig av Slesvig och kung av Danmark. Danmark (och Slesvig) var till 1849 kungligt envälde under samma kung/hertig. Holstein var dock med i Tyska förbundet. Befolkningen i Holstein var mestadels tysk och Slesvigs blandat dansk och tysk. Kriget gällde Slesvigs tillhörighet, där den danska liberala regeringen efter marsrevolutionen förordade en Ejderpolitik, en uppdelning mellan det mestadels danska Slesvig och tyska Holstein (och i praktiken om Holstein var en "tysk del" eller en integrerad del med danska kungens domäner det vill säga hans Danmark). I Slesvig låg Hedeby som var den gamla danska huvudstaden under vikingatid (Harald Blåtand, Gorm den gamle med flera). Genom marsrevolutionen i Köpenhamn 1848 fick Danmark en ny konstitution, den danska grundlagen och den absoluta monarkin avskaffades. Istället ersattes den av en riksdag, där dock kungen valde en tredjedel av ledamöterna. År 1848 fick också Holstein och Slesvig en ny hertig som därmed också blev ny dansk kung med namnet Fredrik VII som regerade från Köpenhamn, något som gjorde kriget svårt att förstå för utomstående.

Efter att ha bedrivits i tre omgångar med två mellanliggande vapenvilor blev utgången i huvudsak att tillhörigheten förblev oförändrad.