Slutet gott, allting gott | |
Faksimil av första sidan i Alls Well, that Ends Well från First Folio, publicerad 1623 | |
Författare | William Shakespeare |
---|---|
Originaltitel | All's Well That Ends Well |
Originalspråk | Engelska |
Översättare | Carl August Hagberg, Per Hallström, Åke Ohlmarks, Allan Bergstrand, Margot Lande & Pontus Plænge, Nina Pontén & Thomas Segerström |
Utgivningsår | 1623 |
Först utgiven på svenska | 1850 |
Svensk premiär | 1854 |
Slutet gott, allting gott (originaltitel: All's Well That Ends Well) är en komedi av William Shakespeare. Slutet gott, allting gott räknas ibland tillsammans med Lika för lika och Troilus och Cressida till problemkomedierna eller problempjäserna (problem plays eller dark comedies) som är tragikomiska och svåra att genrebestämma till sin natur. Vissa vill även räkna med Timon av Aten.[1]
Det är osäkert när pjäsen skrevs men språkliga jämförelser brukar förlägga tillkomsten till mellan 1604 och 1605. Förlagan är en berättelse i Giovanni Boccaccios Decamerone. Helena är av låg börd och blir förälskad i greve Bertram som avvisar henne. Hon erbjuder kungen en bot på hans dödliga sjukdom och får som belöning gifta sig med vem hon vill. Helena lyckas lura Bertram att byta ringar med henne och till slut tvingas han ge med sig. Kvinnorna i pjäsen är starka och försigkomna medan männen framställs som omedvetna och känslostyrda. Genom tiderna har pjäsen kritiserats hårt men en omvärdering ägde rum under 1900-talet. Slutet gott, allting gott hör till Shakespeares minst spelade pjäser.