Socialistiska riksdagsgruppen var beteckningen på en grupp finländska riksdagsmän som i augusti 1940, mellan vinterkriget och fortsättningskriget, uteslöts ur Finlands socialdemokratiska parti och i början av 1941 bildade en egen riksdagsgrupp. De kritiserade skarpt den finska regeringens politiska riktning och krävde en vänskapligare inställning till Sovjetunionen. Gruppen är också känd under namnet sexlingarna eftersom den bestod av sex riksdagsmän. När fortsättningskriget utbröt fängslades riksdagsmännen. Efter frigivningen 1944 grundade dess anhängare en folkfrontsorganisation under kommunistisk dominans, Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF, eller Folkdemokraterna).
De riksdagsmän som bildade Socialistiska riksdagsgruppen var Karl H. Wiik, Mikko Ampuja, Väinö Meltti, Yrjö Räisänen, Kaisu-Mirjami Rydberg och Cay Sundström. En central person i sammanhanget var också Johan Helo, som dock inte satt i riksdagen. Av gruppens medlemmar hörde Meltti inte till dem som på sensommaren uteslöts ur socialdemokraterna eftersom han tillträdde som riksdagsman först i februari 1941.
När president Kyösti Kallio avled ställde gruppen i presidentvalet 1940 upp Helo som kandidat. Vid sidan om riksdagsarbetet verkade sexlingarna bland annat i Finlands och Sovjetunionens freds- och vänskapsförbund.