Statisk elektricitet

Uppladdad genom friktion

Statisk elektricitet är en obalans mellan positiva och negativa elektriska laddningar inom eller på ytan av ett material. Obalansen kvarstår tills laddningarna omfördelas genom elektriska strömmar eller urladdningar.[1] En statisk laddning kan bildas om två ytor har kontakt med varandra och sedan separeras och minst en av ytorna har en hög resistivitet mot elektriska strömmar (är en elektrisk isolator). Om en statisk laddning neutraliseras genom att till exempel föras nära en ledare med hög kapacitet (exempelvis en jordledning) eller ett objekt med motsatt laddning, är det möjligt för en person att både känna och höra och till och med se (i form av en gnista) laddningsutjämningen.

Ett klassiskt exempel på statisk elektricitet är den som bildas vid kamning av torrt, nytvättat hår. Då fastnar negativt laddade elektroner på kammen, vilket ger upphov till en laddning i både kam och hår.

Statisk elektricitet är farlig för många elektronikkomponenter, såsom datorminnen och integrerade kretsar. I vissa branscher där man till exempel hanterar drivmedel och sprängämnen är statisk elektricitet ett allvarligt säkerhetsproblem, då det kan orsaka antändning och explosioner.

Statiska laddningar kan bli ett stort problem vid tillverkning av exempelvis plastprodukter, som plastpåsar, eftersom dessa fastnar i varandra. Problemen kan också vara stora på tryckerier, där ark som blir laddade lätt fastnar i varandra.

Inom industrin används avjoniseringsutrustningar och avelektrifieringsutrustningar som motverkar och avleder den statiska elektriciteten / laddningarna.


From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy