Stengods är en keramisk term. Den betecknar både materialet, stengodslera, och föremål tillverkade av det. Stengodslera är en variant av lera för keramiktillverkning med högre andel av mineralen kvarts (SiO2) än lergodslera. Stengods sammansättning i % av torrsubstansen: lermineral 30-70% (42-66), kvarts 30-60% (12-30), fältspat 5-25% (17-27) (värdena inom parentes avser porslin).[1] Bränntemperaturen är ca 1 200–1 300 °C.
Stengods kan brännas vid högre temperatur så att de sintrar (glasar). Skärven (den brända leran) blir därmed mera hållbar och vattentät. Sintringsintervallet, den period under bränningen när detta sker strax innan leran deformeras, är större hos stengodsleror än lergodsleror. Lergodsleror innehåller en högre halt av aluminium. Även dessa går att sintra men det kräver att man kan styra temperaturen mera exakt under bränningen.
Stengodsleror brukar också benämnas primärleror då de återfinns nära sitt geologiska ursprung. Lergodsleror är s.k. sekundärleror då de med hjälp av vatten förts vida omkring.