Stockholms offentliga brunnar och pumpar var en viktig del för stadens tidigare vattenförsörjning med dricksvatten och vatten för brandsläckning. De få offentliga brunnar och pumpar som finns i dagens Stockholm är bara en liten kvarvarande rest. På 1400-talets mitt omtalas första gången allmänningsbrunnarna. Vid 1600-talets slut fanns närmare 300 offentliga och privata brunnar i Stockholm. Stadens offentliga brunnar och pumpar var både vackra och omtyckta. Det var platser där folk kunde träffas och utbyta nyheter. År 1771 var ett 20-tal offentliga brunnar och pumpar i bruk, några av dem hade gestaltats av dåtidens kända arkitekter. I Stockholm fanns även en rad offentliga hälsokällor och surbrunnar. De höll utmärkt vattenkvalitet men låg i regel långt utanför staden och var därför opraktiska att täcka det dagliga vattenbehovet.
Idag är bara fem historiska brunnar bevarade. Tre av dem står i Gamla stan: på Tyska brunnsplan (Tyska brunnen), på Stortorget (Stortorgsbrunnen) och på Järntorget. Den fjärde finns på Djurgårdsslätten, Södra Djurgården och den femte kallas Caisa Rultas pump belägen i Svensksundsparken på Skeppsholmen. Samtliga har sinat för länge sedan men de är ett dekorativt inslag i Stockholms stadsbild och de påminner om en svunnen epok för stadens vattenförsörjning.