Stora nordiska kriget

Stora nordiska kriget
Medurs uppifrån: Slaget vid Narva, Slaget vid Düna, Slaget vid Poltava, Sjöslaget vid Hangö udd, Slaget vid Gadebusch
Ägde rum 11 februari 1700–30 augusti 1721 GS (21 år, 6 månader och 19 dagar) Plats Nordeuropa - Östeuropa - Centraleuropa Resultat Koalitionsseger: Tsarryssland etablerar sig som en ny stormakt i Europa. Nedgång för det svenska stormaktsriket och det polsk-litauiska samväldet. Territoriella ändringar Freden i Nystad: Ryssland erövrar besittningarna Estland, Livland och Ingermanland samt delar av Kexholms och Viborgs län. Freden i Stockholm: Preussen erövrar delar av Svenska Pommern. Hannover erövrar Bremen-Verden. Freden i Frederiksborg: Holstein-Gottorp förlorar sin del av Schleswig till Danmark.
Stridande
Sverige Holstein-Gottorp (1700–19) Hannover (1700) Osmanska riket (1710–14) Polen-Litauen (1704–09) Zaporizjakosacker (1708–09)  Storbritannien (1700, 1719–21) Nederländerna (1700)	Ryssland Danmark-Norge (1700, 1709–20) Polen-Litauen (1701–04, 1704–09, 1709–19) Sachsen (1700–06, 1709–19) Zaporizjakosacker (1700–08, 1709–1721) Preussen (1715–20) Hannover (1715–19)  Storbritannien (1715–19)
Befälhavare och ledare
Karl XII † (–1718) Ulrika Eleonora (1718–20) Fredrik I (1720–) Fredrik IV † (–1702) Karl Fredrik (1702–) Stanisław Leszczyński Ahmed III Ivan Mazepa (1708–09) Georg Vilhelm Georg I	Peter den store August den starke Frederik IV Ivan Mazepa (1700–08) Fredrik Vilhelm I Georg I
Styrka
342 000–448 000	830 000
Förluster
ca 200 000 svenskar[1] totala förluster för övriga nationer okänt	100 000-220 000 soldater i rysk tjänst[2][3][4] 60 000 danskar

Stora nordiska kriget var ett krig som pågick mellan 1700 och 1721 i norra, mellersta och östra Europa. Kriget utkämpades mellan Sverige, hertigdömet Holstein-Gottorp och 1710–1713 även Osmanska riket på ena sidan och på andra sidan en koalition bestående av Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Ryssland.

Kriget började när alliansen Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland förklarade det svenska stormaktsväldet krig med en trefaldig attack mot Holstein-Gottorp, svenska Livland och svenska Ingermanland. Den svenska armén lyckades under kung Karl XII:s ledning få bort Danmark ur kriget under freden i Traventhal och besegra den ryska armén under slaget vid Narva. I en motoffensiv slogs även de sachsiska och polska styrkorna tillbaka från Litauen och Polen och in till Sachsen. Där avsatte Karl XII kung August den starke som kung i Polen under freden i Altranstädt.

Tsar Peter I av Ryssland hade under tiden återhämtat sig och erövrat mark i Sveriges Östersjöprovinser, där han befäste Rysslands åtkomst till Östersjön genom att grunda staden Sankt Petersburg 1703. Karl XII flyttade sina styrkor från Sachsen till Ryssland för att konfrontera Peter, men hans fälttåg slutade med den svenska huvudarméns förintelse under slaget vid Poltava (i dagens Ukraina). Karl XII tog sin tillflykt till den osmanska staden Bender, där han levde i exil. Han övertygade så småningom den turkiska sultanen att starta krig mot Ryssland, och under rysk-turkiska kriget (1710–1711) besegrade osmanerna den ryska armén. Det fredsavtal som ingicks medförde dock inga större konsekvenser för Ryssland.

Efter det katastrofala svenska nederlaget i Poltava gick Danmark, Polen och Sachsen åter med i kriget, men även Hannover och Preussen gick med mot Sverige. De sista svenska styrkorna från Baltikum och Tyskland besegrades, varmed de svenska besittningarna erövrades och uppdelades mellan koalitionsmedlemmarna. Sverige invaderades sedan av Danmark-Norge från väst och i öst av Ryssland, som ockuperade hela Finland under 1714. De danska attackerna avvärjdes på nytt, Karl XII återvände till Sverige och öppnade en ny norsk front, men sköts ihjäl vid Fredrikstens fästning 1718.

Sverige förlorade kriget, varmed Ryssland övertog Sveriges stormaktsställning i norra Europa. De formella fredsavtalen pågick mellan Sverige-Hannover-Preussen i Stockholm (1719), det dansk-svenska fördraget i Frederiksborg (1720) och det rysk-svenska fördraget i Nystad (1721). Under dessa fredsfördrag tvingades Sverige överlämna sina baltiska provinser och södra delen av svenska Pommern till fienderna, upphöra sin tullfrihet i Öresundstullen, samt upplösa alliansen med Holstein-Gottorp. Hannover övertog Bremen-Verden, Preussen införlivade delar av Vorpommern, Ryssland erövrade de baltiska provinserna och Danmark stärkte sin ställning i Schleswig-Holstein. Krigsförlusten och Karl XII:s död innebar slutet för det kungliga enväldet i Sverige och början på Sveriges frihetstid.