Landsting är den numera historiska beteckningen för självstyrande regionala enheter i Sverige. Den genomfördes genom 1862 års kommunalreform. De benämndes ibland ”sekundärkommuner”, till skillnad från de vanliga (primär-)kommunerna. Landstingen var folkvalda församlingar som ansvarar för vissa bestämda samhällsuppgifter inom ett område, vanligtvis ett län, i första hand hälso- och sjukvård, lokaltrafik och regional utveckling.
Den 1 januari 2020 avskaffades beteckningen landsting i berörda lagar, bland annat kommunallagen och indelningslagen, och ersattes av beteckningen region.
I Finland motsvaras landstingen av landskapsförbund. Dessa är lagstadgade samkommuner, som regionens kommuner skall vara medlemmar i.[1] Dessa landskapsförbund har inte folkvalda fullmäktige utan styrs av kommunerna.
I Norge motsvaras landstingen av fylkeskommuner. De har folkvalda fullmäktige. De har dock något annorlunda ansvarsuppgifter än i Sverige.