Svimning | |
Latin: syncope (lipsis animi) | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | R55 |
ICD-9 | 780.2 |
DiseasesDB | 27303 |
eMedicine | med/3385 ped/2188 emerg/876 |
MeSH | svensk engelsk |
Svimning eller synkopering eller synkope (av grekiska synkope′, ’förkortande’) är en kortvarig förlust av medvetandet på grund av brist på blod och/eller syre i hjärnan.
Svimning, där mekanismen bakom medvetandeförlusten är känd, ingår i en grupp med sjukdomar som går under benämning, övergående medvetandeförlust. I denna grupp ingår även generella/generaliserade kramper, intoxikationer, metabola rubbningar, skalltrauma, vertebralis-TIA men i dessa fall är orsaken till medvetandeförlust annan.
Vanligt fenomen som i de allra flesta fall är godartat men som ibland kan tala för allvarlig sjukdom. Man uppskattar att ca 40-50 % av befolkningen kommer att svimma någon gång under sin livstid. Av dessa kommer ca 35 % ha återkommande svimningar. Oftast svimmar man som ung vuxen eller då man blivit gammal. Hos unga är svimning oftast ett godartat symtom.[1]