Sycorax

Sycorax
Fotografier från upptäckten av Sycorax.
Upptäckt[1]
Upptäckare	Philip D. Nicholson Brett J. Gladman Joseph A. Burns John J. Kavelaars
Upptäcktsdatum	6 september 1997
Upptäcktsmetod	Haleteleskopet
Beteckningar
Alternativnamn	Uranus XVII (17) S/1997 U 2
Uppkallad efter	Sycorax
Omloppsbana[2][3]
Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie	12179400 km
Excentricitet	0,5219
Siderisk omloppstid	1288,38 d
Medelanomali	266,583°
Inklination	159,42°
Longitud för uppstigande nod	263,034°
Medelrörelse	0,2794217°/d
Periapsisargument	20,103°
Måne till	Uranus
Propra banelement[2][3]
Periapsisprecession	1393,43 a
Precession för uppstigande nod	1863,29 a
Fysikaliska data
Medelradie	75 km[4][5]
Area	≈ 70000 km² (uppskattat)
Volym	≈ 1800000 km³ (uppskattat)
Massa	≈ 2,3 × 1018 kg (uppskattat)
Medeldensitet	1,5 g/cm³
GM	0,18 km³/s²
Rotationsperiod	3,6 h[6]
Albedo	0,04[4][5]
Temperatur	≈ 65 K (uppskattat)
Skenbar magnitud	20,8 R[4][5]

Sycorax är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1997 av en grupp amerikanska astronomer med hjälp av Hale-teleskopet, och fick den tillfälliga beteckningen S/1997 U 2. Den är också betecknad Uranus XVII.

Sycorax är en av de minsta av Uranus månar och nummer fem i ordning utanför de fem stora månarna. Den har en diameter på ca 190 km. Utöver dess bana runt planeten och dess mycket låga albedo, är Sycorax egenskaper i stort sett okända. Den har en retrograd rörelse runt planeten, vilket betyder att den rör sig i motsatt riktning av planetens rotation.

Sycorax är uppkallad efter en häxa som är mor till Caliban i William Shakespeares pjäs Stormen.