Tallahassee Tiger Sharks | |
Hemmaarenan Tallahassee-Leon County Civic Center. | |
Liga | East Coast Hockey League |
---|---|
Conference | Southern Conference |
Division | Southeast Division |
Laghistorik | Nio lagbyten
Nashville South Stars
1981–1983 Virginia Lancers 1983–1990 Roanoke Valley Rebels 1990–1992 Roanoke Valley Rampage 1992–1993 Huntsville Blast 1993–1994 Tallahassee Tiger Sharks 1994–2001 Macon Whoopee 2001–2002 Lexington Men O' War 2002–2003 Utah Grizzlies 2005– |
Stad | Tallahassee, Florida, USA |
Arena | Tallahassee-Leon County Civic Center |
Kapacitet | 9 450 |
Lagfärger | Röd, svart & grå |
Organisation | |
Ägare | Dave Elmore Donna Tuttle |
Tränare | Gerry Fleming |
Statistik | |
Flest matcher | Matt Osiecki (273) |
Flest mål | Cal Ingraham (106) |
Flest assists | Greg Geldart (150) Cal Ingraham (150) |
Flest poäng | Cal Ingraham (256) |
Flest utv.min | Louis Bédard (795) |
Utmärkelser | |
Divisionsmästare | (0) |
Brabham Cup | (0) |
Conference-mästare | (0) |
Riley Cup | (0) |
Kelly Cup | (0) |
Tallahassee Tiger Sharks var ett amerikanskt professionellt ishockeylag som spelade i den amerikanska ishockeyligan East Coast Hockey League (ECHL) mellan 1994 och 2001. Laget hade sitt ursprung från Huntsville Blast som spelade i ECHL mellan 1993 och 1994. 2001 såldes Tiger Sharks och laget flyttades till Macon i Georgia för att vara Macon Whoopee.[1] De spelade sina hemmamatcher i inomhusarenan Tallahassee-Leon County Civic Center i Tallahassee i Florida.[2] Laget var farmarlag åt New York Islanders, Florida Panthers, Edmonton Oilers och Montreal Canadiens i National Hockey League (NHL).[3] De vann varken Riley Cup eller Kelly Cup, som var/är trofén till det lag som vinner ECHL:s slutspel.[4][5]
Spelare som spelade för dem var bland andra Rodrigo Laviņš, Manon Rhéaume, Michael Ryder, Mark Streit och Atvars Tribuncovs.