Thomas Mann

Thomas Mann
Thomas Mann 1937. Foto: Carl Van Vechten
Född	6 juni 1875 Fria hansastaden Lübeck, Kejsardömet Tyskland
Död	12 augusti 1955 (80 år) Zürich, Schweiz
Yrke	Romanförfattare, novellförfattare, essäist
Nationalitet	Tysk
Språk	tyska[1]
Verksam	1896–1954
Genrer	Bildningsroman, historisk roman, pikaresk
Noterbara verk	Huset Buddenbrook (1901), Döden i Venedig (1912), Bergtagen (1924)
Priser	Nobelpriset i litteratur 1929
Maka	Katia Mann
Barn	Erika Mann, Golo Mann, Klaus Mann, Monika Mann, Elisabeth Mann, Michael Mann
Släktingar	Heinrich Mann (bror)
Influenser	Dostojevskij, Stirner, Fontane, Freud, J.P. Jacobsen, Goethe, Hesse, Hoffmann, Jung, Lessing, Luther, Nietzsche, Poe, Schlegel, Schopenhauer, Wagner, Schönberg, von Platen, Grimmelshausen, Heinrich Mann, Melville, Henrik Pontoppidan
Influerade	Hesse, Sontag, Lukacs, Adorno, Kafka, Heinrich Mann, Klaus Mann, Tuten, Pamuk, Campbell, Mishima Houellebecq, Böll, Stevens
Namnteckning

Thomas Mann, född 6 juni 1875 i Lübeck i nuvarande Schleswig-Holstein i Tyskland, död 12 augusti 1955 i Zürich i Schweiz, var en tysk författare och Nobelpristagare.

I sitt författarskap knyter Thomas Mann an till 1800-talets berättarteknik hos bland andra Lev Tolstoj och hans symbolik och episka teman påminner om verk av Theodor Fontane och Richard Wagner. Kännetecknande för Manns prosa är det ironiska förhållningssättet och den dubbelbottnade humorn.^[2] Med tilltagande konstnärlig mognad använde sig Mann av allegorier och mytologiska motiv. Författarens språk präglas av detaljrikedom, utförlighet, rytm och balans. De teman Mann valde att behandla anknöt till hans samtids världspolitiska händelser, samtidigt som de är av allmänmänsklig relevans. Han var yngre bror till den mer vänsterorienterade författaren Heinrich Mann samt far till Erika Mann, Klaus Mann och Golo Mann, även de framstående författare. Han omnämns ofta som 1900-talets mest betydelsefulle tyskspråkige författare.^[3] Till Manns mest framstående litterära verk brukar räknas Huset Buddenbrook (1901), Döden i Venedig (1912), Bergtagen (1924) och Doktor Faustus (1947). Verk av honom brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.