Tibetanska imperiet

Tibetanska imperiet (tibetanska: བོད་ཆེན་པོ (bod chen po), 'Stora Tibet') var ett kungarike i Tibet, som fanns mellan 600- och 800-talet, huvudsakligen på den Tibetanska högplatån, men med utsträckning i Centralasien, Östasien och Sydasien.

Den inhemska tibetanska historieskrivningen lämnar en lång kungalängd, men det finns också externa källor från 600-talet och framåt, framför allt kinesiska. Kinesiska historiker kallade landet 吐蕃, vilket i modern tid uttalas Tǔfān eller Tǔbō. Den första regenten över imperiet var Songtsän Gampo. Från hans regim och framåt utvidgades imperiet gradvis. Under Ralpacans regeringstid (815-838) sträckte sig riket från Tarimbäckenet till Himalaya och Bengalen och från Pamir till vad som idag är de kinesiska provinserna Gansu och Yunnan.

Den svåra terrängen och därmed svårigheterna att transportera varor och förflytta trupper, tillsammans med nya influenser när riket expanderade gjorde att ställningen för regenten I centrum av imperiet försvagades. Till exempel uppstod konflikter mellan anhängare av den i området traditionella bön-religionen och förespråkare för den nyligen introducerade buddhismen. Inbördeskrig utbröt och riket kollapsade på 840-talet.