Prekambrium | |||
---|---|---|---|
Eon | Era | Period | Miljoner år sedan |
Fanero- zoikum |
Paleozoikum | Kambrium | senare |
Protero- zoikum |
Neo- proterozoikum |
Ediacara | 635–541 |
Kryogenium | 720–635 | ||
Tonium | 1000–720 | ||
Meso- proterozoikum |
Stenium | 1200–1000 | |
Ectasium | 1400–1200 | ||
Kalymmium | 1600–1400 | ||
Paleo- proterozoikum |
Staterium | 1800–1600 | |
Orosirium | 2050–1800 | ||
Ryacium | 2300–2050 | ||
Siderium | 2500–2300 | ||
Arkeikum | Neoarkeikum | 2800–2500 | |
Mesoarkeikum | 3200–2800 | ||
Paleoarkeikum | 3600–3200 | ||
Eoarkeikum | 4000–3600 | ||
Hadeikum | 4600–4000 | ||
Jorden bildas | tidigare | ||
Se även Geologisk tidsskala. |
Tonium är en geologisk period som varade för 1000–720 miljoner år sedan, före Kryogenium och den kambriska explosionen. Perioden tillhör eonen Proterozoikum och är den första perioden i eran Neoproterozoikum.
Tonium inleddes med bildandet av Grenvilles bergskedja, vilket var en lång process som varade för 1300 till 900 miljoner år sedan.[1] Under denna geologiska period pågick flera bergskedjebildningar globalt sett, varav Grenville var den viktigaste och hade en avgörande roll i splittrandet av superkontinenten Rodinia.
Mycket tyder på att Tonium var en relativt dynamisk period. Splittrandet av Rodinia bidrog till att havens och atmosfärens kemi förändrades.[1][2]
De cyanobakterier och stromatoliter som fanns bidrog till att öka syrehalten i jordens atmosfär och att bilda ett tjockare ozonlager. Uppskattningsvis steg syrehalten i atmosfären till 1 % av dagens nivåer. Jordens landmiljöer var fortfarande obeboeliga och exponerade för stark solstrålning. Under Tonium och tidigare geologiska perioder snurrade jordklotet snabbare och ett dygn utgjordes av ca 20–21 timmar. Ett år bestod därmed också av fler dygn, ungefär 450 stycken.
Rodinia började sönderdelas under slutet av perioden, och tycks ha splittrats i flera mindre kontinenter för 725 miljoner år sedan. Under loppet av ca 150 miljoner år hade flera dotterkontinenter till Rodinia bildats, samt det ganska vidsträckta Iapetushavet, ett hav som skulle finnas i flera miljoner år till.