Tredje Johannesbrevet

Tredje Johannesbrevet
Nya testamentet
P074-Act-27.14-21-VII.jpg
74 från 600-talet. Handskriften innehåller bland annat delar av Tredje Johannesbrevet.
Författare och datering
Föreslagna författarePresbytern Johannes, Johannes, Sebedaios son eller okänd
Datering95–100
Originalspråk grekiska
Äldsta handskriftsfyndCodex Sinaiticus, Codex Vaticanus, 300-talet
Innehåll
Huvudsaklig genreNytestamentligt brev
katolskt brev
Antal kapitel1

Tredje Johannesbrevet (grekiska: Ιωάννου γ’)[1] är en skrift som ingår i Nya testamentets brevlitteratur. Det tillhör, tillsammans med Första Johannesbrevet, Andra Johannesbrevet, Jakobsbrevet, Första Petrusbrevet, Andra Petrusbrevet och Judasbrevet, de sju så kallade katolska breven, trots att det inte har en allmän (katolsk) adressat utan är riktat till en bestämd person.[2] Brevet är Nya testamentets kortaste skrift, endast 15 verser långt, och utformat som ett verkligt brev ställt till en viss församlingsledare vid namn Gaius.[3] Brevskrivaren berömmer honom för hans sätt att ta emot utifrån kommande missionärer och säger sig vid ett personligt besök vilja påtala det felaktiga, skamliga handlingssättet hos en man vid namn Diotrefes. Enligt vad han fått höra, vill Diotrefes inte lyssna på hans budskap och vill hindra andra från att göra detsamma och till och med utesluta dem som gör detta ur församlingen.[4][5]

Tredje Johannesbrevet är anonymt och uppger inte vem som är författaren,[6] utan det sägs vara skrivet av ”den gamle” och vara riktat till en i övrigt okänd Gaius (3 Joh 1).[3][5][4] Sedan mitten av 200-talet har det sammankopplats med Johannes, Sebedaios son, som enligt de fyra bibliska evangelierna var en av de tolv lärjungar som ingick i Jesus närmaste krets.[7] Modern forskning tillskriver däremot oftast Tredje Johannesbrevet någon inom den johanneiska traditionen,[8] ibland någon av de senare redaktörerna av Johannesevangeliet och ofta den presbyter Johannes, som omtalas i kyrkohistorien.[9] De flesta forskare menar att Tredje Johannesbrevet tillkom ungefär samtidigt som de två andra Johannesbreven, omkring 95–100.[10][11][7]

  1. ^ Lockett 2016, s. 108–111.
  2. ^ Hartman 1989, s. 75.
  3. ^ [a b] Brown 2016, s. 138.
  4. ^ [a b] Hartman 1989, s. 83.
  5. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Brown 141
  6. ^ Olsson 2008, s. 270.
  7. ^ [a b] van der Watt 2011, s. 472.
  8. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet van der Watt 476
  9. ^ Powell 2009, s. 495.
  10. ^ Nationalencyklopedins nätupplaga.
  11. ^ Powell 2009, s. 497.

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by razib.in