Ty Cobb

Ty Cobb
Basebollspelare Basebolltränare
Ty Cobb i Detroit Tigers dräkt cirka 1913.
Personlig information
Fullständigt namn	Tyrus Raymond Cobb
Smeknamn	Ty, The Georgia Peach
Födelsedatum	18 december 1886
Födelseort	Narrows, GA, USA
Dödsdatum	17 juli 1961 (74 år)
Dödsort	Atlanta, GA, USA
Längd / Vikt	185 cm / 79 kg
Position	Centerfielder, tränare
Slog / Kastade	Vänster / Höger
Klubbar*
Som spelare Detroit Tigers (1905–1926) Philadelphia Athletics (1927–1928) Som tränare Detroit Tigers (1921–1926)
* Klubbar i minor leagues och independent leagues utelämnade
Statistik
Grundserien W. Series
Som spelare
M 3 034 17
R 2 246 7
H 4 191 17
HR 117 0
RBI 1 938 9
AVG 0,367 0,262
OBP 0,433 0,314
SLG 0,513 0,354
SB 892 4
Som tränare
Vinster 479 –
Förluster 444 –
Vinstprocent 0,519 –
Meriter
Invald i National Baseball Hall of Fame (1936) 1 Chalmers Award (1911) 1 Triple Crown (1909) 12 x högst slaggenomsnitt i ligan (1907–1915, 1917–1919) 10 x högst OPS i ligan (1907–1912, 1914–1915, 1917, 1925) 8 x flest hits i ligan (1907–1909, 1911–1912, 1915, 1917, 1919) 8 x högst slugging % i ligan (1907–1912, 1914, 1917) 7 x högst on-base % i ligan (1909–1910, 1913–1915, 1917–1918) 6 x flest total bases i ligan (1907–1909, 1911, 1915, 1917) 6 x flest stulna baser i ligan (1907, 1909, 1911, 1915–1917) 5 x flest poäng i ligan (1909–1911, 1915–1916) 4 x flest RBI:s i ligan (1907–1909, 1911) 4 x flest triples i ligan (1908, 1911, 1917–1918) 3 x flest extra-base hits i ligan (1908, 1911, 1917) 3 x flest doubles i ligan (1908, 1911, 1917) 1 x flest homeruns i ligan (1909) 1 x lägst antal at bats per homerun i ligan (1909) MLB-rekord (i urval) Flest säsonger med högst slaggenomsnitt i ligan (12)[1] Flest säsonger med ett slaggenomsnitt på minst 0,300 (23)[1] Delat flest säsonger med ett slaggenomsnitt på minst 0,400 (3)[1] Delat flest säsonger med flest hits i ligan (8)[2] Flest hits under en månad (68)[3] Flest matcher av en outfielder under karriären (2 934)[4]

Tyrus Raymond "Ty" Cobb, född den 18 december 1886 i Narrows i Georgia, död den 17 juli 1961 i Atlanta i Georgia, var en amerikansk professionell basebollspelare som spelade 24 säsonger i Major League Baseball (MLB) 1905–1928. Cobb var outfielder, främst centerfielder. Han var även spelande tränare under sex säsonger 1921–1926.

Cobb, som hade smeknamnet The Georgia Peach, spelade under de första 22 säsongerna av karriären för Detroit Tigers, där han även var spelande tränare under de sista sex säsongerna. Han avslutade karriären med två säsonger för Philadelphia Athletics.

Cobb anses av många ha varit bland de bästa spelarna i MLB någonsin.^[5][6][7] Hans storhetstid inföll under en period i MLB:s historia som kallas the dead-ball era (1901–1919), vilken kännetecknades av få homeruns och över huvud taget få poäng under matcherna.^[8] Han saknade inte förmåga att slå långa slag; bland annat hade han högst slugging % i American League under åtta olika säsonger och flest homeruns under en säsong (det räckte dock med bara nio den säsongen). Han föredrog emellertid den spelstil som dominerade under perioden och visade förakt för homerun-slagmän som Babe Ruth under the live-ball era, vilken inträdde med början 1920.^[9]

Cobbs heta temperament, aggressiva spelstil och extrema vinnarskalle gjorde honom impopulär bland motståndarna och deras supportrar (och en del medspelare)^[10], men de flesta historierna om honom har visat sig vara överdrivna eller rentav påhittade^[11], däribland att han vässade dobbarna på sina skor för att skada motståndare^[12] och att han var en rasist^[13].

Cobb satte under sin karriär en stor mängd rekord. Han hade högst slaggenomsnitt i American League under tolv olika säsonger^[1] (eller elva^[2]; det är omtvistat vem som hade högst slaggenomsnitt 1910, se nedan) och flest hits under åtta olika säsonger (det senare rekordet har tangerats av Willard Brown i Negro leagues)^[2]. Under hela 23 olika säsonger, som dessutom kom i en följd, hade han ett slaggenomsnitt på minst 0,300, fyra fler än någon annan, och han tangerade rekordet för flest säsonger med ett slaggenomsnitt på minst 0,400 med tre, vilket även har tangerats efter honom.^[1] När han lade av efter 1928 års säsong var han etta genom tiderna i MLB i bland annat hits (4 191 eller 4 189 beroende på källa^[14]), poäng (2 246 eller 2 245 beroende på källa) och total bases (5 859 eller 5 854 beroende på källa), rekord som först långt senare överträffades, och han är fortfarande (2024) tvåa i hits efter Pete Roses 4 256^[15] och i poäng efter Rickey Hendersons 2 295^[16]. Hans mest kända rekord var kanske ändå det i slaggenomsnitt under karriären (0,367 eller 0,366 beroende på källa^[14]), som gällde fram till dess att statistik från Negro leagues införlivades med MLB:s statistik 2024, då Josh Gibson övertog rekordet med ett slaggenomsnitt på 0,372.^[17] Cobb dominerade inte bara med sitt slagträ utan var även en snabb och orädd löpare ute på bas, där han under karriären stal 892 (eller 897) baser, fortfarande (2024) fjärde flest i MLB:s historia.^[18] I det defensiva spelet som outfielder var han inte lika framstående, men fortfarande ansedd som utmärkt av många.^[7] Han innehar, mycket tack vare sin långa karriär, det mindre smickrande rekordet i American League i antal errors under karriären med 271.^[19]

Cobb vann Chalmers Award 1911, en föregångare till MVP Award. Han valdes 1936, som en av de första fem spelarna någonsin, in i National Baseball Hall of Fame. Han fick flest röster av de fem, fler än bland andra Babe Ruth.^[20] Hans röstandel på 98,2 % gällde som rekord ända fram till 1992, då Tom Seaver fick 98,8 % av rösterna.^[21] Eftersom Cobb spelade utan tröjnummer på dräkten har Tigers inte kunnat pensionera hans tröjnummer, men i stället är hans efternamn uppsatt på klubbens hemmaarena på samma plats som namnen och numren på de spelare som fått sina tröjnummer pensionerade.^[22]