Back Luftwaffe Afrikaans سلاح الجو الألماني Arabic Luftwaffe AST Луфтвафе Bulgarian Luftwaffe Breton Força Aèria Alemanya Catalan Luftwaffe (Bundeswehr) Czech Luftwaffe Danish Luftwaffe (Bundeswehr) German Luftwaffe Greek
| Tysklands flygvapen | |
 | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 9 januari 1956 |
| Land |  Tyskland |
| Försvarsgren | Flygvapen |
| Del av |  Bundeswehr |
| Struktur |
|
| Stående styrkor | 27 187 (2023-01)[1] |
| Högkvarter | Gatow, Tyskland |
| Webbplats | www.luftwaffe.de |
| Befälhavare | |
| Inspekteur der Luftwaffe | Generalleutnant Ingo Gerhartz |
| Flygplan | |
| Attackflygplan | Tornado IDS |
| Enhetsflygplan | Eurofighter Typhoon |
| Skolflygplan | Grob G 120, T-6 Texan II, T-38C Talon |
| Tankflygplan | A400M |
| Telekrigföringsflygplan | Tornado ECR |
| Transportflygplan | A319CJ, A321-200, A321LR, A340-300, A350-900, A400M, C-130J-30, Global 5000, Global 6000 |
| UAV:s | IAI Heron |
| Helikoptrar | |
| Enhetshelikoptrar | H145M LUH SOF |
| Skolhelikoptrar | H145 |
| Transporthelikoptrar | AS532, CH-53G |
.svg){kind=small}
Tysklands flygvapen, eller Luftwaffe (tyska: [ˈlʊftvafə] (
lyssna)), är den försvarsgren inom den tyska försvarsmakten som för krigföring i luften. Med en styrka på cirka 27 200 soldater, är Tysklands flygvapen det femte största flygvapnet i Europa, efter Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Turkiet.[2] Det tyska flygvapnet (som är en del av Bundeswehr) grundades 1956 under kalla kriget som den luftkrigsförande grenen för de väpnade styrkorna i dåvarande Västtyskland. Efter Tysklands återförening av Väst- och Östtyskland år 1990, integrerades delar av det Östtyska flygvapnet, som själv också grundades 1956 som en del av Nationale Volksarmee.[3] Det finns ingen organisationskontinuitet mellan det nuvarande tyska flygvapnet och det tidigare Luftwaffe som grundades 1935, som löstes upp helt 1945/46 efter andra världskriget.[4] Begreppet Luftwaffe som används för både det historiska och det nuvarande tyska flygvapnet är den generiska tyskspråkiga beteckningen för alla flygvapen, som även används i Schweiz.
Flygvapeninspektören är Generalleutnant Ingo Gerhartz. I dag driver flygvapnet endast elva aktiva flygbaser med stridsflygplan, transportflygplan och helikoptrar. Av de tidigare tio allierade flygbaserna i västra Tyskland är det bara två som fortfarande drivs av det amerikanska flygvapnet. Dessutom finns det fem återstående flygplatser för den amerikanska armén. För närvarande finns totalt cirka 700 militära flygplan stationerade i Tyskland.[5][6]
- ^ ”Personalzahlen der Bundeswehr” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ueber-die-bundeswehr/zahlen-daten-fakten/personalzahlen-bundeswehr. Läst 17 mars 2023.
- ^ Christopher Woody (2 november 2018). ”NATO and Russia are flexing their military might right next to each other — here are the 25 most powerful militaries in Europe” (på engelska). Business Insider. https://www.businessinsider.com/these-are-the-25-most-powerful-militaries-in-europe-2018-11?r=US&IR=T#6-italy-overall-ranking-11-20. Läst 28 november 2019.
- ^ Michael Ray. ”Luftwaffe” (på engelska). Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Luftwaffe. Läst 28 november 2019.
- ^ Laura Mackenzie. ”10 Facts About the German Luftwaffe” (på engelska). History Hit. https://www.historyhit.com/facts-about-the-german-luftwaffe/. Läst 28 november 2019.
- ^ ”Der militärische flugbetrieb” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/resource/blob/175358/6df20b907ab1611735c1929f8bdbef3e/broschuere-fliz-data.pdf. Läst 27 mars 2022.
- ^ International Institute for Strategic Studies (2012). International Institute for Strategic Studies. red (på engelska). The Military Balance. "112". Routledge. sid. 118. ISBN 1857436423. https://books.google.se/books?id=RtlPYAAACAAJ&dq=The+Military+Balance+2012&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwji4NLa943mAhUliIsKHfRrCuoQ6AEIKDAA