Tysklands socialdemokratiska parti Sozialdemokratische Partei Deutschlands | |
Förkortning | SPD |
---|---|
Land | Tyskland |
Partiordförande | Saskia Esken Lars Klingbeil |
Generalsekreterare | Kevin Kühnert |
Grundat | 23 maj 1863 i Leipzig |
Huvudkontor | Willy-Brandt-Haus Wilhelmstraße 140 10963 Berlin |
Antal medlemmar | 467 047 (1:a) |
Politisk ideologi | Socialdemokrati Tredje vägens politik |
Politisk position | Mitten-vänster |
Internationellt samarbetsorgan | Socialistinternationalen |
Europeiskt samarbetsorgan | Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) |
Politisk grupp i Europaparlamentet | S&D-gruppen |
Färg(er) | röd |
Ungdomsförbund | Jusos |
Europaparlamentet | |
Röstandel | 15,8 procent
|
Mandat | 16 / 96
|
Förbundsdagen | |
Röstandel | 25,7 procent
|
Mandat | 206 / 736
|
Webbplats | |
http://www.spd.de | |
Tysk politik Politiska partier Val |
Tysklands socialdemokratiska parti (ofta kallat SPD, som är förkortning av det tyska namnet Sozialdemokratische Partei Deutschlands) är det äldsta av de större politiska partierna i Tyskland. SPD är medlem av Socialistinternationalen och Europeiska socialdemokratiska partiet.
Sedan 1949 har partiet varit ett av den tyska förbundsrepublikens två stora politiska partier, jämte Kristdemokratiska unionen (CDU). Från 1969 till 1982 och från 1998 till 2005 var landets regeringschef (förbundskanslern) socialdemokrat; övriga tiden har kanslerna varit kristdemokrater. 2013-2021 ingick SPD i en CDU-ledd koalitionsregering (regeringarna Merkel III och Merkel IV); även 1966–1969 samt 2005–2009 ingick de partierna samtidigt i den federala regeringen.
Sedan december 2021 är Saskia Esken och Lars Klingbeil partiets ordförande på förbundsnivå (riksnivå).
I februari 2021 ingick SPD i elva av förbundsländernas regeringar och innehade ministerpresidentposten (regeringschef) i sju av dessa.[1]
I valet 2021 bröt partiet sin nedåtgående trend och ökade till 25,7% och blev därmed största partiet i förbundsdagen.[2]. Partiets kanslerkandidat Olaf Scholz kunde i december 2021 tillträda som första socialdemokratiska kanslier på sexton år för en koalitionsregering mellan SPD, FDP och Die Grünen.