Utgivningsbevis

Utgivningsbevis är en typ av intyg som behövs i vissa fall för att erhålla grundlagsskydd enligt tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Ett sådant kan också vara nödvändigt för att få ge ut exempelvis en tidning.^[1] Ett utgivningsbevis utfärdas av Patent- och registreringsverket (PRV) eller Myndigheten för press, radio och tv (MPRT). När det gäller TF är Patent- och registreringsverket ansvarig myndighet, medan det för YGL är Myndigheten för press, radio och tv.

Ett utgivningsbevis gäller i tio år och kan därefter förlängas.

Under speciella förutsättningar kan ett utgivningsbevis även utfärdas till webbplatser. Det är möjligt sedan 2003 och följer av den s.k. databasregeln i YGL. Några av kraven som ställs är då att webbplatsen ska ha en ansvarig utgivare, ha anknytning till Sverige, och vara öppen för allmänheten. Vidare får domännamnet inte förväxlas med namnet på andra webbplatser med grundlagskydd.^[2] Med ett utgivningsbevis och grundlagsskydd kan även reglerna i personuppgiftslagen kringgås av en webbsida.^[3] Datainspektionen har riktat kritik mot att utgivningsbevis kan åsidosätta hela integritetsskyddet enligt personuppgiftslagen och tillåta publiceringar på internet av uppgifter av personlig natur utan något egentligt skydd för den enskilde.^[4]

Utan utgivningsbevis för en tryckt eller elektronisk publikation bortfaller, enligt yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, viktiga delar av skyddet för fri åsiktsbildning.^[5] Skribenterna och ägarna är inte skyddade från ansvar för publikationens innehåll. En allvarligare följd är att rätten att anonymt lämna uppgifter inte är skyddad utan utgivningsbevis.^[5] Uppgiftslämnare (”visselblåsare”) behöver därför se efter i register att publikationer har utgivningsbevis.^[5]