Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2020-12) |
Vattenverksamhet är en juridisk term, som i svensk lagstiftning definieras i Miljöbalkens 11:e kapitel 3:e paragraf.[1]
Vattenverksamhet kan delas upp i fyra olika områden. Dessa fyra delar är inte alltid väl avgränsade från varandra, vilket kan verka otydligt för verksamhetsägaren, då de behandlas olika vid tillståndsprövning och dylikt. Av betydelse är också att med "verksamhet" avses också just verksamhet, det vill säga en pågående mänsklig aktivitet, "Act of Man". Sådant som bara "sker", "Act of God" omfattas inte, alltså regleras inte olycker till exempel. Här kan finnas svåra gränsdragningsfall. Ett läckande borrhål är nog ett förbiseende, men en hel svärm av grundvattenläckande stålpålar vars vatten bortleds, kan nog betraktas som ett resultat av en systematisk mänsklig och pågående aktivitet som borde ha erfordrat tillstånd, om intressen riskerade att skadas.
Av ovanstående om grundvatten följer att dämning i grundvatten, från till exempel en betongtunnel under grundvattenytan, uteslutningsmässigt inte är ”vattenverksamhet”, eftersom vare sig bortledning av grundvatten eller tillförsel av vatten föreligger. Dämning kan dock vara lika skadlig som markavvattning eller grundvattenbortledning, varför detta må betraktas som en juridisk lapsus.
En vattenverksamhet får bedrivas endast om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den.[2]