Velar konsonant

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

En velar fon uttalas genom att tungryggen trycks mot den mjuka gommen.

I svenskan finns tre velara konsonanter:

• två klusiler: tonande [g], tonlös [k], samt
• en nasal: [ŋ].

Därtill finns ett uttal av sje-ljudet, vilket av IPA beskrivs som ”samtidigt postalveolar och velar”:

• [ɧ].

I andra språk förekommer även till exempel velara:

• frikativor:
  • [x], tonlös
    hebreiska : מיכאל [mixel] (Michel)
  • [ɣ], tonande
    grekiska : bokstaven γ
• approximanter
  • [ɰ], spanska : paga [paɰa] (lön)
  • [ʟ], lateral
• implosivor
  • [ɠ]
• ejektivor
  • [kʼ]

Velarisering markeras i IPA med hjälp av [ˠ].