Viby-i (även kallat Lidingö-i[1][2] eller mera sällan Göteborgs-i [3][4]) är inom svensk dialektologi och fonetik ett ”dämpat”[3][5] eller ”surrande”[3][5][6] i-ljud som förekommer i flera svenska dialekter. Samma karakteristiska artikulation finns även i y-ljudet, vilket då följaktligen brukar kallas för Viby-y.[6] I de flesta dialekter är det enbart det långa i-ljudet (och y-ljudet) som uttalas på detta sätt, men i vissa dialekter kan även det korta i-ljudet (och y-ljudet) få Viby-uttal.[7]
- ^ Kotsinas 1994, s. 109.
- ^ Björsten & Engstrand 1999, s. 1957.
- ^ [a b c] Gjerdman 1916, s. 20.
- ^ Björseth 1958, s. 6.
- ^ [a b] Holmberg 1949, s. 1.
- ^ [a b] Elert 1995, s. 12.
- ^ Westerberg 2020, s. 70.