Visconti

Visconti är namnet på en lombardisk adelssläkt som härskade i Milano mellan 1277 och 1447.

Ätten Visconti är med säkerhet känt sedan 1100-talets mitt men är troligen ännu äldre. Namnet kommer från titeln visconte^[1] (latin: vice comes), vicegreve, som ätten innehade under ärkebiskoparna av Milano. Ättens makt tog sin början i Lombardiska förbundets sönderfall, då de kämpade mot den mer folkliga ätten Della Torre^[2]. År 1262 utnämndes Ottone Visconti till ärkebiskop av Milano^[1], och efter att ha besegrat den kejserlige vikarien Napoleone Della Torre 1277^[2] blev han signore, stadens härskare^[1]. Under 1300-talet gjorde sig huset Visconti till en regional stormakt i Norditalien,^[1] som även härskade över bland andra städer Bergamo, Pavia, Piacenza, Cremona, Parma och Bologna^[2]. Som mäktigast var ätten under hertig Gian Galeazzo Visconti^[1], efter vars död i pesten 1402^[2] ätten drabbades av motgångar.^[1] Den hertigliga huvudlinjen av huset utslocknade 1477 med Gian Galeazzos son Filippo Maria Visconti,^[1] som försökte återupprätta familjens makt men blev den siste Visconti på Milanos tron^[2].

Det fanns flera bilinjer av ätten, varav vissa finns än idag. Bland dessa kan nämnas Visconti di Massimo, som påven Gregorius X tillhörde, och Visconti di Modrone, som filmregissören Luchino Visconti tillhörde.^[1][2]