Voyager 2

För andra betydelser, se Voyager.

Voyager 2

Voyager 2
Status	aktiv
Typ	Förbiflygare
Program	Voyagerprogrammet
Organisation	NASA
NSSDC-ID	1977-076A[1]
Webbplats	http://voyager.jpl.nasa.gov
Uppskjutning
Uppskjutningsplats	Cape Canaveral LC-41
Uppskjutning	20 augusti 1977, 14:29:00 UTC (för 47 år och 80 dagar sedan)
Uppskjutningsfarkost	Titan III-E Centaur
Förbiflygning av Jupiter
Datum	9 juli 1979, 22:29 UTC
Minsta avstånd	570 000 km
Förbiflygning av Saturnus
Datum	25 augusti 1981, 03:24:05 UTC
Minsta avstånd	101 000 km
Förbiflygning av Uranus
Datum	24 januari 1986, 17:59:47 UTC
Minsta avstånd	81 500 km
Förbiflygning av Neptunus
Datum	25 augusti 1989, 03:56:36 UTC
Minsta avstånd	4 951 km
Egenskaper
Massa	721,9 kg
Effekt	420 W

Voyager 2 är en obemannad rymdsond inom Voyagerprogrammet som skickades upp i rymden av Nasa 20 augusti 1977, med en Titan 3E Centaur. Farkosten har samma konstruktion som Voyager 1. Båda farkosterna sändes ut för att undersöka planeter i solsystemet och sände tillbaka bilder och mätdata som helt har förändrat synen på jordens grannplaneter.

På grund av ett uppskjutningsfel med Voyager 1 glömde man bort att sända en kod till Voyager 2 vilket gjorde att huvudantennen inte fungerade. Man bytte då till reservantennen men det visade sig vara ett inbyggt fel i reservantennen vilket resulterade i ett mycket litet informationsband. För att lösa problemet fick Nasas ingenjörer ställa in mottagarna mycket precist för att få rätt frekvensomfång.

Efter att ha passerat Jupiter och Saturnus samt några av deras större månar blev Voyager 2 den första farkosten som passerat över Uranus och Neptunus. Detta var möjligt tack vare att planeterna låg placerade på ett mycket gynnsamt sätt, något som återkommer vart 175:e år.