Xantofyll

Strukturformel för kryptoxantin.
Färgen hos äggula kommer från de två xantofyllerna lutein och zeaxantin.
En tunnskiktskromatografi som separerat komponenterna i ett växtextrakt och som illustrerar Michail Tsvets experiment med växtpigment som gav kromatografin dess namn. Xantofyllerna bildar det klargula bandet närmast under de gröna klorofyllerna.

Xantofyller är gula växtpigment som är en av de två huvudgrupperna av karotenoider (tetraterpenoider med 40 kolatomer). Namnet, som kommer från grekiska ξανθός xanthos ("gul") och φύλλον phyllon ("blad"), har de fått på grund av det gula band de bildar vid kromatografi på ett extrakt av bladpigment. Deras molekylstruktur liknar karotenerna, som är den andra huvudgruppen av karotenoider, men xantofyllerna innehåller syre till skillnad från karotenerna som är rena kolväten. Xantofyllernas syre förekommer som en hydroxylgrupp och/eller som en syrebrygga (epoxid) som substituerar två väteatomer. På grund av dessa syreatomer är de mera polära än karotenerna, och det är denna skillnad som tillåter separation genom många typer av kromatografi. Karotener är i allmänhet mera orange än de vanligen gulare xantofyllerna.

Liksom andra karotenoider förekommer xantofyllerna talrikast i bladen hos de flesta gröna växter där de modererar den mängd ljusenergi som är tillgänglig för fotosyntes och hanterar (genom "icke-fotokemisk energiupptagning") tripletter (en excitationsform) av klorofyll[1][2] som överproduceras i starkt ljus. De xantofyller som finns i djurens kroppar och i djurprodukter kommer ursprungligen från dieten och den gula färgen hos äggula, fett och skinn kommer från xantofyller i födan (huvudsakligen lutein, som ofta tillförs hönsfoder för att ge gulan kraftigare färg).

Färgen hos den gula fläcken i ögats näthinna kommer från det lutein och zeaxantin den innehåller, och båda dessa xantofyller har alltså kommit via födan. Dessa skyddar ögat genom att absorbera joniserande blått ljus.[3] Dessa xantofyller är inte verksamma i synprocessen, eftersom de inte kan omvandlas till retinal (vitamin A-aldehyd) som karotenoiderna.

Xantofyllerna innefattar bland annat lutein, zeaxantin, anteraxantin, violaxantin, neoxantin, fukoxantin samt α- och β-kryptoxantin. Den senare är den enda kända xantofyllen som innehåller en β-jononring och ger därför en vitamin A om den klyvs på mitten. Det är därmed den enda xantofyllen som fungerar som provitamin A hos däggdjur.[4] Det fungerar dock endast som provitamin för växtätare som har ett enzym för att omvandla karotenoider som innehåller β-jonon till retinal. Hos andra djur än däggdjur kan vissa xantofyller omvandlas till hydroxylerade retinal-analoger som fungerar direkt som synpigment. Exempelvis använder många insekter, med undantag från bland andra några flugor och fjärilar, den från xantofyll deriverade R-isomeren av 3-hydroxiretinal som synpigment, vilket innebär att β-kryptoxantin och andra xantofyller (som lutein och zeaxantin) kan fungera som ett "A-vitamin" för dem, medan karotener (som β-karoten) inte gör det.[5]

  1. ^ Ballottari, Matteo; Mozzo, Milena; Girardon, Julien. ”Chlorophyll Triplet Quenching and Photoprotection in the Higher Plant Monomeric Antenna Protein Lhcb5”. The Journal of Physical Chemistry B 117 (38): sid. 11337-11348. doi:10.1021/jp402977y. ISSN 1520-6106. http://dx.doi.org/10.1021/jp402977y. Läst 20 juli 2015. 
  2. ^ Linda Holmer, 2013, Solning på låg höjd - fotosyntesen hos grön svavelbakterie. Arkiverad 21 december 2014 hämtat från the Wayback Machine., sid. 2.
  3. ^ Jane Higdon, Victoria J. Drake, Elizabeth J. Johnson, 2009, Carotenoids på Linus Pauling Institute Micronutrient Information Centre, Oregon State University.
  4. ^ Liu, Y.-Q.; Davis, C. R.; Schmaelzle, S. T.. ”β-Cryptoxanthin biofortified maize (Zea mays) increases β-cryptoxanthin concentration and enhances the color of chicken egg yolk” (på engelska). Poultry Science 91 (2): sid. 432-438. doi:10.3382/ps.2011-01719. ISSN 0032-5791. http://ps.oxfordjournals.org/content/91/2/432. Läst 20 juli 2015. 
  5. ^ Klaus Vogt, 1984, The Chromophore of the Visual Pigment in Som e Insect Orders, Zeitschrift für Naturforschung C - A Journal of Biosciences, 39 c, 196-197 (1984).

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy